Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 127 —
sett madonnorna i Dresden och aktriserna i Wien —
så . . . Ja, så skall ni komma hem och finna en riktigt
söt, förnuftig, förmögen ung flicka af god dansk familj
(skälmskt) som Emilie .. . Med mycket hjärta och en
smula fantasi. . . som Emilie. Och så — ja, så vill
jag önska er all lycka.
max.
Jag tror, ni kan vänta med edra goda önskningar.
(Bittert) Lycka? Jag siktar icke så högt. När man
är tjugu år, skadskjuter man ibland den fågeln, när
man är öfver trettio, låter man den flyga. Lefvande
fångas den sällan, som ni vet.
leonora
(med handen på låset, står litet med ryggen vänd emot
honom. Kommer så tillbaka och säger, titan att räcka
honom handen, i det hon ser på honom).
Earväl, Max — min egen Max, som har varit
min egen, så länge jag kan minnas tillbaka, och som
nu icke längre skall vara det.
max.
Jag önskar ni finge rätt, Leonora — jag tror det
icke. (Lägre.) Ja — jag vet icke en gång, om jag
önskar det ...
leonora.
Jag får rätt, Max. Ni skall glömma mig, och
den, som älskar er, skall efter handen vinna er, så går
det alltid. Kärlek vinner kärlek. Och jag älskar
er icke.
max.
Var det nödvändigt att säga det ännu en gång,
Leonora ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
