Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 139 —
Åttonde scenen.
LEONORA. HANS.
(.Leonora vänder sig långsamt, tvekande mot Hans, som
nu står med ryggen mot henne. Går sakta fram ock
lägger lika sakta sin hand på hans skuldra.)
leonora.
Hans . . .
hans
(vänder sig om, plötsligt rasande).
För guds skull, Leonora, låt mig nu vara. — Stort
mera tål jag icke nu!
leonora.
Men jag måste, Hans — jag måste tala med dig . ..
hans (behärskar sig).
Nu. Med huset fullt af främmande — du väljer
din tid bra illa.
leonora (energiskt och bestämdt).
Jag måste — jag kan inte uthärda längre, då jag
ser, hur du missuppfattar mig... allt, som händer och
sker ... Du måste veta, hur det hänger ihop — allt —
ända från början .. . Först. . . (Hastigt, nära intill honom.)
Det är min skull, att du har förlorat! Jag gaf socialisten
pengar, så att han kunde bli väld. (Kastar sig intill
honom.) Så — nu är det ändtligen sagdt!
hans (förbluffad, misstroget).
Leonora! Men Leonora, då I . . . Hvad satan är
detta för historier;’ Är det allvar? Du — socialisten?
(.Försöker att skjuta henne ifrån sig.) Förbanna mig,
om jag begriper ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
