Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— III —
leonora
(:trycker sig krampaktigt intill honom).
Å du, det var en idé — en förtviflad idé. . .
Minns du den morgonen, då jag sade, att jag icke
ville, du skulle bli väld? Och när så tillfället i nästa
ögonblick... A, det är en så lång historia, du skall
nog få höra den sedan. Säg mig nu bara, att du
förlåter mig.
hans
(kallt, skjuter henne ifrån sig).
Det kan jag inte säga, förrän jag får veta, hur
det hänger ihop. Det är så fantastiskt, att jag har
svårt att tro på det. Om det är sant — har du tänkt
på, att, ifall det blefve kändt, det kunde vanära din
man för alltid?
leonora (talar hastigt).
Ja. ■— A du, när del gick upp för mig — att
jag med mina intriger blott hjälpte högermannen, och
att ditt parti kanske för mitt infalls skull kunde
förlora! — Jag blef så nervös och förtviflad — jag visste
inte, hvad jag skulle gripa till. (Med ett svagt försök
att skämta) Jag har kört omkring i droska...
beslöjad som en fransk romandam och konfererat med
socialister i bakgårdar, ända tills jag kände mig som
en nihilist.. .
hans.
Och du har kunnat ha denna hemlighet för mig?
Också denna? Dagar och veckor igenom?...
leonora (förtviflad).
A, jag visste det — du förlåter mig icke! Men
kom ihåg, hur ofta du har sagt, att du själf var lika
nöjd blott partiet vann. — Jag tyckte, att jag såg en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
