Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1 (17 jan.) - Timmes Romresa. Saga av Vilhälm Nordin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klack! träffade något hårt det välvda
fördäcket, och nu hördes hurrarop från
stranden.
En skara människopojkar hade fått syn
på det stolta fartyget och bombarderade
det med sten. Vad var att göra? Timme
hade inte ens en knallpulverpistol ombord
att försvara sig med. Stenarna haglade.
Kröp han in under däck kunde han inte
styra. Han slog sig för sitt bröst: — En
sjöman stannar på sin post.
Och fastän tomtehjärtat satt i
halsgropen, stod han kvar, rak som en pinne, och
styrde sitt fartyg, tills han oskadd kom
förbi det farliga stället, och gick vidare
med strömmen.
— Lyckan står den djärvom bi! tänkte
Timme och beslöt att härefter inte frukta
något, vad än kom.
Det första som nu kom var också bara
en groda. Hon hoppade upp i träskon,
när den sköt förbi det lilla stengrundet
ute i ån, från vilket hon ej trodde sig orka
simma i land.
— Får följa med till Rom! sade Timme
och lät grodan sitta därinne under fördäck.
Det andra, som kom, var inget annat
än en råtta, som höll på att drunkna och
passade på att rädda sig upp i träskon,
när den gled förbi.
— Får följa med till Rom! sade Timme,
och lät även råttan vara i fred.
Och det tredje, som kom, var bara en
liten lax, som jagades av en gädda, och
hellre ville kvävas, i en träsko än krossas
mellan gäddkäftar.
— Får följa med till Rom! sade Timme,
stänkte in lite vatten i träskon, så att den
lilla laxen skulle kunna hålla sig vid liv
till framkomsten.
Men det fjärde, som kom, var en stor
trädgren, vilken kastade sig tvärs över
träskon och stängde in grodan och råttan och
den lilla laxen och dessvärre tyngde, så
att skon sjönk en hel tum under
vattenytan och Timme blev våt långt upp på
strumpskaften.
— Vi äro nog snart framme! tröstade
han sig.
Men nu blevo de instängda oroliga:
laxen slog, grodan hoppade, råttan
kilade, och fartyget kom i gungning.
Det blev svårt att styra; Timme fick
blåsor i händerna av det hårda arbetet vid
åran; han tänkte:
— Sjömanslivet har sina sidor...
Och Rom syntes inte till.
— Det här går bestämt aldrig väl...
Han började få kväljningar — det var
rysligt, vad det gungade — ja, det kan inte
hemlighållas: ett tu tre blev sjöman
Timme svårt sjösjuk!
Hu, det var som att vändas ut och in.
Han släppte åran, det fick gå som det
ville...
Och den stora trädgrenen tog emot
någonstans — fartyget snurrade runt — runt.
Timme slöt ögonen och visste inte mera
till sig–-
När han vaknade, låg han på stranden.
Träskon och grenen voro borta, de hade
väl farit vidare på egen hand, men den
lilla laxen stod nere i strandkanten och
slog med stjärten, så att det svala vattnet
stänkte upp i Timmes ansikte, och grodan
fläktade hans värkande panna med ett
stort kardborrblad, och råttan satt på
bakbenen och höll fram en daggkåpeskål, som
var bräddfull med klaraste dagg.
Timme stödde sig på armbågen, drack
den kyliga daggen och viskade:
—- Tack, kära vänner...
Så skulle han resa sig, men det gick
inte; han var så matt, att han sjönk
tillbaka i gräset.
— Hjälp mig hem...
Stackars skeppsbrutne Timme.
Grodan och råttan lyfte och lade ned
honom på kardborrbladet, därpå knöt
grodan fast råttans svans vid stjälken, sade:
Kvak, kvak! och så bar det av på det
mjuka gräset utmed ån; råttan stretade och
drog, grodan hoppade bredvid och
manade på, den lilla laxen sam mot strömmen
och slog uppmuntrande med sin stjärt.
När det led mot kvällen, kommo de
fram; där stodo nu alla hustomtarna i rad
nere vid ån och väntade.
— Ack-ack-ack! sade de, då de sågo,
hur illa det var ställt med deras kära
Timme, och av grodan fingo en kort
redogörelse för skeppsbrottet.
De buro upp honom till visthusboden
och bäddade ned honom i en fönstervadd
och gåvo honom varm mjölk med sirup att
dricka, tills han somnade; men grodan fick
en strut färska mygg för sitt besvär, råttan
en ostkant, och den lilla laxen en halv
saffransfläta, varefter de förnöjda drogo
sina färde.
Så gick natten och så kom morgonen.
Då var Timme lika kry igen.
Men när de andra hustomtarna nu ville,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
