- Project Runeberg -  Folkskolans Barntidning / 1912 /
39

(1892-1949)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7 (28 febr.) - Kungens tjänare. Berättelse av V. Engelke - De kungliga porträtten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så springa de, bara de höra vi komma.
Vi få god mat, och så ha vi exercis sju
timmar om dagen. Far och jag resa
med löjtnanten på ett fartyg, som heter
Valkyrian. Och så får Lasse boken om
Markolfus, och Pelle får lillkälken, och
så får Stina och lill-Brita skrinet
tillsammans, och så skickar far 3 daler, och jag

3 daler, för vi göra inte något med dem,
och så har väl Lars Olsson hjälpt er att
så. Nu får jag sluta dessa rader med
kära hälsningar till er alla från far och
mig. Skrivet i Stockholm och
Djurgården, för vi ha läger där, den 20 Juni 1788.

N:o 15 Olof Skytt.

* N:o 72.

Far har skrivit 72 själv.»

Det brevet gjorde inte litet glädje
därborta i Strandtorpet, men nu skulle de
ju bli ännu längre skilda från sina kära.
Ja, det kunde nu inte hjälpas, — och
så gick tiden.

• Tre år är ju ej så lång tid, och efter
tre år kom Strand åter till torpet — men
ensam. Olik var han sig allt mot när
han drog bort; han hade åldrats mycket,
och högra benet var fördärvat av en
kula i höften och satt nu i krok. Ensam
kom han nu till Strandtorpet, »kungens
tjänare» var ej med. Far hade blivit så
tyst och allvarsam, och ville ej tala
mycket om hur det varit där ute i kriget.

Korporal hade han blivit och även
fått tapperhetsmedalj.

Det dröjde flere dagar, innan han sade
något om hur det varit med Olle och
hur han haft det i det sista. Men så en
kväll föll talet på en och annan
krigshändelse, och så vart återtåget från
Valkiala nämnt. Helsingarnes båda
bataljoner voro fienden närmast i nära två
dagar. Då gick det hett till, och endast
steg för steg lämnade de fienden rum.

Kapten Gyllengahm fick en kula genom
ryggen. Kompaniet höll då stånd vid
en liten bro, Strand och Skytt lågo
bredvid varandra och sköto.

När kaptenen föll, rusade de båda
fram för att hjälpa honom, men då kom
åter en kula, som gick rätt igenom bröstet
på Skytt och stannade i höften på Strand.

De sårade fördes undan, och sedan de
blivit förbundna, fördes de vidare på
vagn till sjukhuset. Strand satt hela
tiden och höll om Olle med högra armen,
så att han ej skulle känna skakningen,

ty oaktat vagnen var fylld med halm,
och de endast åkte helt långsamt, såg
nog Strand, att Olle led av rörelsen,
fastän han ej sade något utan bet ihop
tänderna, liksom när tårarne föllo på
trumman, då de gingo hemifrån.

Nu låg han som i en dvala. Plötsligt
ljöd ropet: »Kungen kommer!» Olle slog
upp ögonen, såg på far och sade: »Tack
far! Hälsa mor och syskonen, Kungens
tjänare var jag ändå, och nu dörjagför honom!»

»Giv akt!» kommenderades; vagnen
stannade. Fram kom kungen, blid var
han som en Guds ängel, och han talade
med Strand, samt frågade noga efter,
var och hur de blivit sårade. Så böjde
han sig ned mot Olle, som därvid kände
en tår falla på ein panna.

Då reste sig Olle och ropade: »Gud
bevare kungen!» — föll så tillbaka i
vagnen, och slut var det.

Kungen strök honom över pannan med
vänstra handen, den högra hade han i
band, och sade: »Så dör en kungens
tjänare, Gud signe dig min gosse, sov i ro!»

Så hade då kungen själv sagt, att han
var hans tjänare, och det var han.

–m-

De kungliga porträtten.

Folkskolans Barntidning började, som ni
veta, utgivas i mars 1892. Som det hörs
på namnet, var den avsedd för just de barn,
som gå i folkskolan och vilka på den tiden
ingenting roligt hade att läsa. Men kan ni
tänka er, att bland tidningens allra första
prenumeranter var det några barn, som
aldrig gått i folkskolan, och dessa voro
prin-sarne Gustaf Adolf, Vilhelm och Erik. Det
var deras pappa och mamma, dåvarande
kronprins Gustaf och kronprinsessan Viktoria, som
prenumererade för dem. Och detta gladde
oss mycket, ty det var just vår mening, att
den tidning vi gjort i ordning åt
folkskole-barnen skulle vara på alla vis så vacker och
bra, att inte ens barnen i kungaborgen kunde
få en bättre.

Det är nu tjugu år sedan dess. Dåvarande
kronprins och kronprinsessa äro numera kung
Gustaf den femte och drottning Viktoria, och
prins Gustaf Adolf är numera kronprins. Ar
1905 gifte han sig med prinsessan Margareta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 3 15:21:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fsbt/1912/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free