- Project Runeberg -  Folkskolans Barntidning / 1912 /
82

(1892-1949)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15 (24 april) - En modig gosse. Av Alli Trygg-Helenius - Gustaf Adolf vid Vittsjö. Ett 300-årsminne av Karla Rönne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gabba våra nykterhets k am par. De påfunno
alla möjliga öknamn för dem och kommo
och ofredade dem vid deras möten.

Då de unga nykterhetsvännerna sågo,
att de omöjligt fingo vara i fred, valde
de sig en märklig plats för sina
sammankomster, nämligen en gammal klosterruin
högt uppe på ett berg. Där mellan de höga
murarna sopade och fejade de åt sig en
riktigt fin samlingslokal och fortsatte där
med sina möten.

Men de elaka pojkarna snokade snart upp,
var våra små nykterister hade sitt tillhåll.
De klättrade dit upp och begynte
bombardera ruinen med stenar, mossa och sand.
Våra nykterister svarade med samma vapen.
Och så stod där en riktigt ordentlig
nykter-hetsbatalj iden ena mötesdagen efter den
andra.

En del av de anfallande kunde emellertid
inte låta bli att beundra småttingarnas
trohet och uthållighet. De gingo över till dem.
Slutligen b lev o - de båda kämpande skarorna
jämnstarka. Och det slutade med att Samuel
och hans anhängare förskaffade sig sådan
aktning, att hela skolan, som bestod av
fle-re hundra pojkar, vartill slöto sig andra
skolor, inskrev sig i nykterhetsföreningen.

Denna var nu den första stora
barnnykterhetsförening i England, kanske i hela
världen. Det vore mycket roligt att berätta om
huru gossarna anordnade teaftnar — de fingo
flickor till hjälp — samt fingo en Vacker
vinst på sitt te; huru de sedan för dessa
penningar inköpte medaljer, som gåvos åt
de mest nitiska; huru gossarna gingo i de
stora fabrikerna och talade med arbetarna
och utvecklade stort nit och livlig
verksamhet.

Den, som skriver detta, har själv sett lilla
Samuel. Det var år 1900 i London. Han
var då en ståtlig gammal gubbe med långt
silvervitt skägg och hår. Jag fick trycka hans
hand och var lycklig däröver.

Tänken er, huru innerligt lycklig gamle
Samuel måtte känt sig, då han hörde om
den skara av över tre miljoner barn, vilka
stodo i nykterhetsföreningarna! Han hade,
medan han ännu levde, vuxit upp till ett
väldigt träd, under vilket tre millioner
funnit skugga och hägn. Låtom oss icke
förtröttas att göra det goda, utan modigt gå
fram mot vårt mål. »Ingen krönes, utan
att han redligen kämpar». Måtte det bli ert
valspråk, raska gossar och flickor!

-m-—

Gustaf Adolf vid Vittsjö.

Ett 300-årsminne av Karla Rönne.

Gustaf Adolf, blott 18 år gammal när
hain utkorades till Sveriges konung, mottog
styrelsen i en orolig tid. Kalmarkriget var
ännu ej avslutat. I januari 1612 inföll en
dansk styrka i Småland i avsikt att
återerövra Kalmar, under det en del av hären
inträngde i Västergötland för att bemäktiga
sig fästningarna Älfsborg och Gullberg.

Vid underrättelsen om att fienden
infallit i Sunnerbo härad och där betecknade sin
väg med mord och brand, bröt Gustaf Adolf
upp från sitt läger via Ryssby med 3,000
man och skyndade danskarna till mötes.
Dessa drogo sig tillbaka till Skåne, hack
i häl förföljda av de svenske.

»I morgon», skrev Gustaf Adolf den 4: de
februari till sin underbefälhavare Jesper
Cruus, vilken förde befälet över den del av
svenska hären, som brutit in i Västergötland

— »akte vi hålla middagsmåltid i Danmark».
Och dagen därpå ryckte han också över
gränsen.

Ingenstädes möttes svenskarna av något
motstånd, och det värnlösa landet härjades
så grundligt, att i östra Göinge och Villands
härader över tjugo socknar lades i aska. Den
gamla minnesrika staden Vä, som låg en
halv mil sydväst om nuvarande
Kristians-stad, brändes och skövlades så grundligt, att
den sedan aldrig förmått resa sig ur askan.
Den är numera endast en liten obetydlig
bondby.

Emellertid fingo svenskarna höra, att de
danske till ett stort antal samlat sig vid Åhus.
Gustaf Adolf beslöt nu att förena sig med
de trupper, som under befäl av hertig Johan
och Jesper Cruus stodo vid
Hallandsgränsen. I denna avsikt tågade han västerut och
framkom på eftermiddagen den 11: te
februari till Vittsjö kyrka i norra delen av Västra
Göinge härad. Här beslöt konungen slå
läger över natten. Hans ställning var
ganska vådlig. Svenska huvudstyrkan hade
tågat förut med artilleriet, och trakten, där
svenskarna lägrade sig, var alldeles obekant
för dem, medan danskarna kände varje
skogsstig. Man tröstade sig emellertid med att
fienden var långt borta och att det i händelse
av fara ej var långt till svenska gränsen.

Gustaf Adolf visste icke, att danske
befälhavaren, Breide Rantzau, samlat en
överlägsen styrka och i all tysthet följt efter sven-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 3 15:21:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fsbt/1912/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free