- Project Runeberg -  Folkskolans Barntidning / 1912 /
96

(1892-1949)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17 (8 maj) - Ett protestmöte. Av V. Emanuelsson - Indiananfallet på de vita jägarnas läger. Av Erik Pallin. Med fotografier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade förut suttit gömd bakom den
och hört allt, som talats, nu steg han
upp på den, synlig för allas blickar.

— Jag vet råd, sade den liila gråa,
jag är helt och hållet med om vad ni
sagt här, och jag skall framföra er
protest. Jag vet en tidning, som läses i
tusentals hem, och till den skall jag gå

och be den taga emot protesten, så att
den blir kunnig över allt Sveriges land.
Ären i med om det?

— Ja, ja, ropades från alla sidor.

Och så upplöstes mötet, och var och
en begav sig hem till sitt. Men den
gråa gick mycket längre och stannade
ej förrän vid Artillerigatan 4 i Stockholm.

Tndiananfallet på de vita jägarnas läger.

Av Erik Pallin.

Morgonen grydde just över den djupa,
snötäckta skogen, då det blev liv och
rörelse i indianernas läger, och en eld tändes,
kring vilken de sex rödskinnen slogo sig
ned för att rådpläga. Kvällen förut hade
deras spejare nämligen upptäckt ett läger av
vita jägare icke långt därifrån, och det
gällde nu att angripa detsamma, innan
blekansiktena hunnit upp. Rådplägningen blev
därför icke lång, utan snart var
anfallsplanen uppgjord, vapnen laddades och
efter-sågos, och den lilla truppen satte sig i gång.

Det var
ett
fruktansvärt
tåg, som nu
gick fram
genom
skogen och
ö-ver de
stora slätterna. I teten
gick
»Eldöga», bandets ledare [-ochvidabe-römd-]
{+ochvidabe-
römd+} för
sin styrka
och skjut-

skicklighet med geväret under ena armen
och stridsyxan i andra handen. Efter
honom kom i sin gråludna dräkt »Flygande
hjorten», bekant för sin snabbhet, »Gråbjörn»
och alla de andra, beväpnade till tänderna
med yxor, pistoler och spjut och utstyrda
i fjädrar och andra prydnader, som bruka
utmärka rödskinn på krigsstig.

Under fullständig tystnad skred tåget
framåt, men det gick ganska långsamt till
följd af den djupa snön, i vilken man ofta
sjönk ned ända till knäna.

— Halt! ljöd det plötsligt från Eldöga,
och i samma ögonblick kastade sig de sex
indianerna ned till marken, så att
egentligen endast huvudena stucko upp ovan
snön.

— Vi äro i närheten av de vita
inkräktarnas läger, fortsatte Eldöga, och det gäller
nu att iakttaga den allra största försiktighet.
Vår broder, den Flygande hjorten, får smyga
sig fram för att speja, medan vi andra
gömma oss i skogsbrynet här intill. Våra
fiender torde sova de vite männens djupa
morgonsömn

på andra
sidan den
lilla
träddungen där
borta.

[-Hopkrupen-]

{+Hopkru-
pen+} tätt
intill marken
smög sig
det för
spi-oneringen
utsedda
rödskinnet
bort och
var snart
försvunnet

ur sikte för kamraterna, vilka gömde sig
bland buskarna i närheten. Allt var nu tyst och
stilla runt omkring, inte ett ljud hördes, det blev
blott så småningom allt ljusare och ljusare, och
solen började just förgylla trädtopparnes
spetsar, då ljudet av en kråkas kraxande
tre gånger i följd lät höra sig på avstånd.

— Tiden är inne, viskade Eldöga och
reste sig. Blekansiktena sova, fort framåt,
mina bröder!

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 3 15:21:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fsbt/1912/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free