Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21 (11 sept.) - Vår drottning. Med fotografier - På vikingafärd. Av — Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och barnbarn omkring sig. På Tullgarn
firade vår drottning sin 50-årsdag i kretsen
av de sina och sina närmaste vänner, och
otaliga voro de lyckönskningar och
välsignelser, som den dagen från när och fjärran
ägnades henne.
-m-
På vikingafärd.
Av — Ljung.
Nu ska du och jag göra en liten resa
tillsammans på en av de vackraste sjöar i
Sverige, och så vilja vi även se något på
dess stränder.
Kanske du undrar, vilken sjö jag menar,
då ju Sverige har många vackra sådana.
Jag menar den där långa, smala, som
skiljer Öster- och Västergötland från varandra,
som i norr sköljer Närkes strand och i
söder och sydost Smålands.
— Aha, säger du, det är Vättern! Och däri
har du rätt.
Du kan aldrig tänka dig, vad den sjön
är vacker! Dess vatten är så djupt och klart
och så blått som den vackraste
sommarhimmel. När solen kastar sina strålar därpå,
så glittrar och skimrar det så underbart.
Ja*, man skulle nästan vilja tro, att trollen
hade tänt någon eld på dess djup, och att
det var denna eld, som strålade emot en.
Det är, som om vattnet förtäljde många
vackra sagor för den som förstår att lyssna.
Men vet du, Vättern kan också vara riktigt
vred ibland. Då är dess vatten mörkt, mörkt
blått, nästan svart, och böljorna gå så höga.
Den fräser och fradgar sig. Det vita
skummet flyger hit och dit likt oroliga fåglar.
Då säger man också i Småland: »Nu ha
Visingsöborna släppt ut sina gäss». Det
dånar och brusar, så man blir rädd. Då
är det icke gott att vara ute på sjön, ty
ångaren kränger för vindens kast. Än är
den högt uppe på kammen a\ en våg, än
bär det ner åt djupet mellan vågtopparna.
I sådan storm våga vi icke göra vår resa.
Vi välja därför en vacker sommardag.
Till utgångspunkt väljer vi Jönköping, efter
att först hava tagit dess sevärdheter i
betraktande: Dunkehallarhöjderna och
Stadsparken, som påminner om Skansen i
Stockholm, samt mycket annat. Tidigt en morgon
stiga vi ombord på en av de ångare, som
ligga förtöjda i Jönköpings hamn. Vi välja
Motala Express, ty den trafikerar så gott
som hela Vättern och är dessutom en
mycket fin och trevlig båt. Jag skulle vilja likna
den vid en stor vit svan, som svävar fram
över böljorna.
När vi kommit ut ur hamnen, kasta vi
en avskedsblick på Jönköping, som ligger
där så fa1gert kringfluten av de tre sjöarna:
Vättern, Munksjön och Rocksjön. Där bakom
reser sig en brant bergvägg upp mot höjden.
Det är Tabergs järnmalmsberg. Då båten
glidit ännu ett litet stycke ut på sjön, få
vi sikte på några höga fabriksskorstenar och
en mängd hus vid en vik på Vätterstranden.
Det är Huskvarna världsberömda verkstäder,
som ligga där.
Nu vifta vi farväl till Jönköping, Taberg
och Huskvarna.
Därpå vända vi oss helt om och skåda
framfor oss mot norr. »Åh!» hör jag dig
utropa. »Vi äro ju ute på ett stort hav.» —
Ja, det syns verkligen så, ty Vättern är så
långsträckt, att man icke skönjer stranden
där längst borta.
Däremot har man desto bättre utsikt över
den östra stranden, eftersom Express
styrer kursen utmed densamma. Ävenså kan
man tvärs över sjön tydligt urskilja
Västgöta-landet. Du har full sysselsättning med att
se åt alla håll — på det solbelysta,
glittrande vattnet, som fräser om ångarens bog,
då den med rask fart klyver böljorna, på
fåglarna, som kretsa omkring oss, på
seg-larne, vilka spänna ut de vita vingarna för
den friska morgonbrisen, på de vackra
skog-klädda stränderna, där små rödmålade stugor
ligga så trevligt i backsluttningarna.
Innan du vet ordet av, ha 2 timmar
förflutit, och vi äro framme vid Visingsö.
Där landa vi. Om du riktigt skyndar dig,
så hinner du nog kila uppför vallarna till
den gamla slottsruinen, som ligger alldeles
invid hamnen. Dess namn är Visingsborg.
Här residerade långt tillbaka i tiden den
den mäktige Per Brahe d. y. —
Klättra upp i någon av ruinens
fönstergluggar, så har du därifrån en storartad
utsikt över sjön och stranden mitt emot. Där
ligger den gamla Brahestaden Grenna,
inbäddad i lummig grönska vid foten av en
långsträckt skogsås ett litet stycke ifrån sjön.
Till höger om Grenna synes Västanå
gamla herresäte, också det byggt av Per Brahe,
samt till vänster högt uppe på en klippa
det fordom så ståtliga Brahehus. Numera
är det endast en ruin, i vars murar kråkor
och kajor hava sitt hemvist. Men mången
spetar gärna uppför branten till Brahehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
