Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23 (25 sept.) - Den fattige gossen och den rike lorden. Berättelse av Harald Östenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 23. {25 sept.)
Redaktion
Stina Quint.
Lilly Hellström.
(1912) Årg. XXI.
Den fattige gossen och den rike lorden.
Berättelse av Harald Östenson.
Det var en vacker sommarmorgon.
De jämtländska fjällen lågo badande
i solljus.
På de bländvita snöfält, som här och
där täckte den största Snasahögens övre
sluttningar, syntes talrika renar, vilka
här sökte skydda sig mot värmen.
Utför branterna ilade glittrande,
skummande och fräsande rännilar.
Och hela denna bergmas«a med renar,
snöfält och bäckar tycktes i dag sväva
i den blå luften, vilande på en bädd af
om varandra vältrande skyar, vilka
alldeles bortskymde fjällets mellersta delar.
På den landsväg, som leder förbi
Sna-sahögarne till norska gränsen, gingo tre
gossar.
Två av dem voro bröder. Det kunde
man lätt se, ty de voro ganska lika till
utseende och klädedräkt. Den tredje såg
mycket fattigare ut. Han var också
mindre än de andra.
Plötsligt började den störste av
gossar-ne svärja. Han hade märkt, att han
tappat en halv kaka bröd, som han haft
i fickan. Brodern instämde med
Ijude-lig röst i hans svordomar.
— Svär inte! Det är synd! sade den
minste av gossarne, i det han kastade
en skygg blick på de andra.
Dessa stannade på ögonblicket. Han,
som tappat brödstycket, gick så bort och
ställde sig mitt för den lille.
— Vilken är störst? sade han i skarp
ton.
— Det är du, förstås.
— Men ändå vill du vara mästare
över mig. — Ska’ du skvallra? — Va?
— Svär på, att du inte ska’ skvallra,
annars klår jag dig.
— Om ingen frågar, så — — — så
— — —, stammade den lille och såg
tveksam ut.
— Du ska’ svära på, att du inte
talar om det, om också pappa frågar, om
du hört mig svära.
— Jag svär inte, och jag ljuger inte
heller, svarade den lille.
Då rusade de båda andra gossarne på
honom och slogo omkull honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
