Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23 (25 sept.) - Den fattige gossen och den rike lorden. Berättelse av Harald Östenson - Frederick Marryat. Med fotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, sade doktorn, och han blev
ook ivrig, ty han var mån om Sveriges
ära.
— Vill ni slå vad? utropade lorden.
Jag sätter ut tusen pund *.
— För det första äger jag inte tusen
pund, och för det andra slår jag aldrig
vad, svarade doktorn lugnt.
Lorden stod tyst en stund. Därpå gled
över hans ansikte ett egendomligt
skimmer, som alltid förebådade ett
överraskande infall.
— Kan ni visa mig en svensk gosse
på tolv år, sade han, och övertyga mig
om att den gossen aldrig svurit, så skall
han få de tusen punden.
Doktorn berättade nu för lorden och
de övriga gästerna om det uppträde
mellan de tre gossarne, som han några
dagar förut bevittnat.
— Var finns denna prydnad bland
Sveriges gossar? utropade lorden. För
hit honom redan i afton. Jag vill se
honom genast.
Stället, där Oskar bodde, var ganska
avlägset, men lorden skulle nu liksom
alltid ha sin vilja fram.
Gossen hade sökt snygga upp sig så
mycket som möjligt, men det oaktat såg
han verkligen inte alls ut som någon
prydnad, när han omsider stod inför
den rike främlingen.
— Huru gammal är du? frågade denne.
— Tio år, svarade gossen.
Lorden kastade en triumferande blick
på doktorn, men så lade han handen på
gossens hufvud och sade med ett vackert
leende:
— Han skall få de tusen punden ändå.
Doktorn ombesörjde, att gossen fick en
god förmyndare, och denne förvaltade
väl den egendom, som på ett så
sällsamt sätt tillfallit det fattiga
sockenbarnet.
Oskar följde sin moders förmaningar,
så länge han levde, och därför gick det
honom väl.
Nu tror du kanske, att han blev en
lärd och högt uppsatt man.
Det blev han alls inte.
Men han blev något annat förträffligt.
Han blev en duktig bonde.
Hans välskötta åkrar och ängar och
hans präktiga hästar och nötkreatur voro
vida berömda.
* Ett pund sterling = 18 kronor.
Och bönderna i den socken, där han
bodde, räknade honom för en av sina
bästa män.
Nu har jag berättat om en svensk
gosse, som hedrade sitt land.
Det finns nog många sådana gossar.
Jag hoppas du är en bland dem.
Frederick Marryat
Nu, då ni läser den roliga boken Barnen
i nya skogen av Fr. Marryat, skall det
säkert för er alla vara av intresse att se hans
porträtt och höra litet om honom.
Fr. Marryat var engelsman och föddes i
London d. 10 juli 1792. Redan som helt
ung gosse, han var då ej mer än 14 år
gammal, kom han in vid engelska flottan,
där han tjänade sig upp till kapten. Han
tillbringade största delen av sin tid på sjön
och deltog i flera krig.
Sin första bok skrev han år 1829, och
sen kom det nästan varje år en ny bok av
hans hand. Nybyggarne i Kanada, som ni
förut läst här i er tidning är, som ni säkert
minns, också skriven av F. Marryat. Han
dog 1848.
-m——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
