- Project Runeberg -  Folkskolans Barntidning / 1912 /
170

(1892-1949)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30 (13 nov.) - Nissegården i Olla-berg. Av Elin Waldén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på juluppköp, och ingen vet, när han kommer
hem igen.

I detsamma hördes tramp av ilande hovar,
och julbocken själv körde med väldigt dån
in i Nisse-gården.

Han var snöig om päls loch1 pjäxa, och
ögonbryn och skägg stodo vita av rimfrost.

Alla nisse-gossarna flögo upp från bordet för
att tjäna honom; en spände från bocken med
die förgyllda hornen, en vattnade honom, och
en bredde ut ren halm ji spiltan.

Andra knöto av morbror julbocken det röda
resskärpet, hängde upp pälsen och drogo av
honom pjäx-stövlarna.

Så fick han syn på småflickorna, Och hans
gamla ögon lyste av välvilja. — Jaså, vi ha
människofolk till främmande i vår gård. Är
det någon, som kommit att tänka på att ställa
så till att deras föräldrar där hemma ej bli
oroliga över dröjsmålet.

Nej, det hade ingen tänkt på.

Det är bäst, att småflickorna få ett ejdlerdun
ur min huvudkudde innanför tröjan. Då
flyga dagar och nätter här hos oss fram lätta som
dun, men hos människofolket har tiden sin
vanliga gång.

Och så fingo de ett lejderdun innanför tröjan.
Sedan julbocken spisat på gulltallriken och
betjänats av nissegossarna, lade han sig i
finsängen för att röka sin aftonpipa.

Och nisse-moran lyftade fram sin gröna
spinnrock till spisen, lade lin på tenen och
begynte spinna. Under hennes förfarna
fingrar blev linet till den finaste tråd, och när
den varv över varv löpte in på spolen, var
den förvandlad till glänsande gulltråd.
Flickorna, som sutto på spiselbänken, följde med
undrande blickar det glänsande garnet, och
julbocken, vars goda ögon tydde outtalade
frågor, sade förklarande:

— Det är för min skull, nisse-moran låter
hjulen löpa och rocken surra i de långa
kvällarna. Det är åt mig, hon spinner det
glänsande garnet. När jag på julkvällen vandrar
från hem till hem bland människorna, då
finner jag så många, som behöva en härva
gull-tråd till en gyllene bård i livets gråa
väv, och jag tycker om jatt giva dem den.

— Jaså, sade barnen, men deras ögon
för-blevo lika undrande, ty de förstodo honomi
icke.

Då tog nisse-husbon’ ned sin harpa från
vägg-spiken, lade den på sina knän och begynte
spela. Och han spelade om glädjen, om
arbetsglädjen i de små stugorna och die
välbärgade gårdarna, om ringdanserna i de ljusa
skolorna och de pyntade bröllopssalarna, och

det var lek och lusti^hiet loch hurtigt mod
i spelet, och alla fötter begynte spritta. Och
julbocken själv sprang upp ur finsängen, och!
i ett nu voro hans armar utbredda till dans,
och ringen växte och gick istojande kring
stugan med sång och stamp. Självaste
gul-kissen i Nisse-gården blev så glad, att hans
ögon brunno av munterhet; han hoppade ned
ur finsängen, där han krupit upp, bar upp
svansen med ena framtassen och gick på fina
vita strumpor med i ringen.

Glada över den nya gästen sjöngo alla:

— Och kisse, han går i ringen med rödan
gullpäls.

Tyra och lilla Kristina önskade b&ra, att
faster Johanna fått vara med. Det här skulle
just varit ett äventyr för faster Johanna.

Men också den leken tog en ända, somj
all lustighet här i världen, och barnen fingo
krypa under fårskinnsfällen i en av de
väggfasta sängarna.

Och redan halvt i sömn sågo flickorna
julbocken i sin tur lägga harpan över sina knän
och begynna spela. Aldrig i hela sitt liv hade
ide hört någon spela så. Underfulla toner
sprungo ur strängarna, flätade sig samman och
blevo till en saga om glädje och sorg, men
barnen förstodo den inte.

Endast nisse-moran stannade hjulet på den
gröna spinnrocken och lyssnade.

Men barnen hade för länge sedan fallit i
sömn, och tonerna svävade på tå in i
drömmens rike, togo småflickorna vid handen och
läto dem dansa med i de daggiga dalarna, där
drömblommorna doftade.

Tidigt följande morgon väcktes barnen av
nisse-moran själv i egen hög person. — Upp
med er, sjusovare! Upp med er! Julbocken
har lämnat sina uppdrag åt en och var,
innan han gav sig av till dlagens arbete!
därifrån får ingen gå utan att ha varit med om
både leken och allvaret’, sade han.

—i Vad skola vi då göra, Vad kunna vi
uträtta, vi, som äro små och okunniga?
framstammade flickorna förlägna.

— Ja, hade ni kommit en vecka tidigare,
skulle ni med Saffrans-nisse och Korint-niss©
fått göra roliga färder till främmande länder
efter godsaker till julbakningen, men nu äro de
j*esorna redan gjorda för i år, och ni får hjälpa;
till med annat i stället. Men skulle ni ha
fust till några färder nästa år, så gäller det
bara att viska om saken i julbockens öra i tid,
till exempel när han kommer till Strandkulla
på julkvällen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 3 15:21:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fsbt/1912/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free