Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31 (20 nov.) - Sagoprinsessan. Av Sigrid Nordenfelt. Illustratör: Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång sagt, att han så gärna en gång ville
bo i en stuga, och det hade de andra då
ännu aldrig tänkt sig.
Tomtarna, alla de små trollen i enbuskarna,
pysslingarna bakom stenarna, ja alla djuren
också, allesamman hade de lovat varandra
att skydda den vackra prinsessan för det
stygga trollet. Det var nu inte så att
trollet ville göra prinsessan något illa, nej, han
hade i stället blivit så förtjust i henne och
hade satt sig i sinnet, att hon och ingen
annan skulle bli
hans hustru.
Men det ville
inte prinsessan,
hon var
förfärligt rädd för
trollet. Han
försökte övertala
henne på alla
sätt, lovade
henne »guld och
gröna skogar»
och alla de
skatter, som han
hade dolda i
berget på sin
trollö. Men
prinsessan visste,
att om hon blev
trollets gemål,
skulle hon
aldrig mer få se
solen, månen
och stjärnorna,
den friska
vinden skulle
aldrig svepa om
hennes kinder,
aldrig skulle
hon få njuta av
Guds fria
natur, utan bara
leva bland
rikedomar och
grannlåt. Och alla de små barnen, som hon höll
så innerligt av, skulle hon aldrig få se merl
Prinsessan hade en liten båt. Den var
fin och lätt och så liten, att bara den lilla
prinsessan fick plats i den. Med den
brukade hon ro till andra stranden, där det
fanns ett högt berg, varifrån hon kunde se
långt, långt bort, ända till sin faders rike.
När hon så en gång stod där och tänkte
på allt gott och vackert hon hade både här
och i sitt föräldrahem, kom där en gammal
krokig gumma. Det var trollets mamma,
men det kunde ju inte prinsessan ana.
Gumman hade tagit på sig sin allra sötaste min
och talade så lent och vackert, den otäcka
häxan. Hon frågade, om prinsessan någon
gång varit på trollön, där var så förtjusande
vackert, hon själv brukade ofta ro dit och*
taga en promenad där, när trollet sov
middag, ty dä var det alls inte farligt. Om
prinsessan ville, skulle hon gärna föra henne
över dit och visa henne allt?
Det smakade litet av äventryr och var
allt bra
frestande, tyckte
prinsessan. Tänk, så
förskräckt
»Ek-uddetomten»
som stod där på
vakt, skulle bli,
och vad hon
skulle vinka åt
honom och
skratta åt hans
förskräckelse.
Och trollet
skulle ju aldrig
få veta, att hon
varit där, så det
kunde då alls
inte vara något
farligt. Och så
följde hon med.
O, så skönt
där var, så
mycket blommor och
bär, stora
vackra träd och
här-liga gräsbackar.
Men det var
något som f
elades-Vad var det? Det
var alla små
tomtar och djur, som
hon hade så gott
om hemma hos
sig, de kunde
rakt inte trivas så nära det stygga trollet.
Och när hon tänkte på det, började också
hon känna det kusligt och sade till gumman,
att nu ville hon tillbaka. Men gumman skulle
först visa henne ingången till trollets boning,
sedan skulle de genast skynda hem. De
kommo nu till en berghäll, och gumman
sade, att om man slog med en käpp tre
gånger därpå, skulle en stendörr öppna sig.
Och som hon beskrev detta, slog hon tre
slag med sin käpp, och innan prinsessan
visste ordet av, var hon innanför berghällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
