- Project Runeberg -  Folkskolans Barntidning / 1912 /
179

(1892-1949)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31 (20 nov.) - * Lena, som inte ville äta gröt. Av Hedvig Lagerlöf-Pilman - En oväntad uppfinning - Så vill jag bygga och bo. Av Alfred Vernborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och du borde havregröten smaka,
den är bättre, den, än pepparkaka.

Om herr grå och röd mig nu ej låter
komma hem jag hela dagen gråter.

Så hon modigt fram till tomten stiger,
djupt och artigt hon för honom niger.
Tomten i en liten klocka ringer.

Berget öppnas, Lena hemåt springer.

Snart hon havregröten gör all heder
och om än en rågad tallrik beder.

Mor hon tackar tomten i sitt hjärta,
att han botat hennes lilla snärta.

Hedvig Lagerlöf-Pilman.

En ovantad uppfinning.

När man nu för tiden har skrivit en sida
i sin skrivbok eller i sitt brev, torkar man
det skrivna med ett läskpapper, och så kan
man strax vända om bladet.

Våra farföräldrar, ja, kanske också våra
föräldrar, hade det icke så bra, när de
skre-vo sina brev. Ville de inte vänta, tills
bläcket torkade av sig självt, strödde de
över skrivsidan med fin sand, och när så
sandkornen hade uppsugit bläcket, var
sidan torr och sanden kunde blåsas bort igen.
Detta gick dock icke så kvickt för sig, och
ett läskpapper är långt trefligare och
bekvämare att använda.

— Varför i all världen begagnade
farfar och mormor all denna sand i stället för
läskpapper? fråga ni säkert. Svaret är snart
givet. På den tiden fanns ej läskpapper,
och att vi ha det nu, skylles egentligen på
en ren tillfällighet.

Ni vet kanske, att man alltid tillsätter
pappersmassan med lim för att få den
tillräckligt fast, men i en engelsk
pappersfa-brik glömde man en dag detta lim och
försummelsen upptäcktes först, då papperet låg
i pressen. Det hjälpte inte, att den
arbetare, som skulle tillsett, att limmet kommit
i massan, fick en duktig skrapa — olyckan
hade skett och papperet kastades i ett hörn
af lagerrummet, där det låg till daglig
fö-argelse för fabriksägaren.

Så gjorde han plötsligt en dag den
överraskande upptäckten, att detta olimmade
papper med största lätthet upptog
fuktighet i sig.

Den praktiske affärsmannen tänkte strax:
Skulle månne detta som jag tänkte
obrukbara papper verkligen ha egenskaper, som
annat papper saknar? Och så anställde han
åtskilliga försök, som snart förvandlade hans
förargelse till glädje. Det visade sig
nämligen, att det föraktade papperet var
alldeles förträffligt att uppsuga bläck och andra
flytande vätskor, och veckan efter
upptäckten utsände han prover på sin nya
uppfinning till sina kunder landet runt. Inom en
kort tid strömmade beställningar in på detta
nya läskpapper — så hade fabriksägaren
kallat den nya pappermassan — och hela
personalen blev satt till att arbeta just med
detta nya slags papper, fabrikationen av
andra papperssorter upphörde snart i den
fabriken.

Det första läskpapperet var vitt, nu
finnes sådant i alla färger, och naturligtvis
har beredning av detta slags papper blivit
åtskilligt förändrad och förbättrad med
åren, och då läskpapper är något dyrare än
annat papper, beror detta på att vanligt
papper kan tillverkås av halm och trä, varemot
läskpapper endast kan beredas av tygrester.

Att fabrikens ägare blev både ri£ och
berömd för sin uppfinning är säkert, men
egentligen var det den försumlige arbetaren, som var
skuld till det hela, så här visade det sig
verkligen för en gångs skull, att glömskan
också kan göra sin nytta här i världen.

-m-

»Så vill jag bygga och bo.»

(Försök till uppsatsskrivning i folkskolans 1 klass).

Av Alfred Vernborg.

En liten pojke skriver:

När jag blir stor skall jag bli beväring
eller löjtnant, men det kanske blir krig så
dom skjuter ihjäl varandra. Då tror jag att
det är bättre, att jag blir slöjdare och
bygger mig en stuga. Jag skall bo nära sjön
och ha flaggstång mitt på gården. Många
träd och blommor skall jag plantera och ha
en häst, en ko, en hund som skall heta
Tusse, en katt och 15 höns. Hästen skall
heta Sleipner.

Jag blir kanske också trädgårdsmästare,
ty det är roligt att gräva, kratta och så,
och äpplen och päron smaka mycket gott,
men krusbärsbuskar skall jag ej plantera,
ty det blir mjöldagg på bären.

Einar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 3 15:21:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fsbt/1912/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free