Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34 (11 dec.) - Herrn i hörnet. En historia av Vilhälm Nordin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Salen hade fått en eldgaffel, en splitter ny.
Dammborsten hade sopat, dammtrasan
dammat, de voro åtei: i köksskrubben, hängde
på var sin spik och kunde ta’ sig en
prat-stund.
— Märkte du något? sade dammtrasan,
hon var så ivrig att börja.
— Visst märkte jag! svarade
dammborsten lite stubbigt.
— Han såg bra trevlig ut! sade trasan
och slätade ut några veck.
— Lång och mager 1 stack borsten ifrån sig.
— Han hade mässingsring om midjan!
fortfor trasan.
— Burr! fräste borsten till, ty hans ömma
pankt var hans ringlösa midja, och ingen
vet, hur det nu gått, om inte sopskyffeln
varit.
— Vem har inte ringl föll han de två i
talet.
— Hör på Plattman, som jämför sig med
herrn i hörnet! snärtade trasan strax för
att skyla över sin tanklöshet nyss.
— Ja, det var just den rätta! passade
borsten på att hålla med, och han burrade
upp sig så grannt för trasan.
Min käre, gode Storskäggl sade tra-
san.
— Min söta lilla Förklädssnibb! sade
borsten.
Och så voro de vänner igen, ty
dammborstens stolthet var hans stora skägg, och
dammtrasans stolthet att hon var född
förkläde. De voro nu stolta och nöjda bägge två.
Detta hände nu i köket.
Vad hände i salen?
— Ack! knäppte den runda konfektdosan
av porslin; hon hade glömt alla sötsakerna
för herrn i hörnet.
— A! klingade fruktskålen av kristall så
vemodigt. Hon innehade hedersplats mitt på
skänken men var för tillfället tom och
kände ett behov att utfylla sin tomhet med
något, det skulle helst vara något finare än
äpplen och päron, helst något själiskt; hon
var övertygad om att herrn i hörnet hade
en skön själ, som skulle kunna utfylla
hennes tomhet.
— O! fläktade gardinen sakta i draget
från fönstret.
På sybordet stod den frodiga nåldynan.
— Mitt hjärta blöder! anförtrodde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
