- Project Runeberg -  Folkskolans Barntidning / 1912 /
198

(1892-1949)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35 (18 dec.) - Låt icke Jesusbarnet gå förbi! - Blixten. Av Otto Witt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ringa in heligt allvar uti deras
julglädje!

Ty det är Jesusbarnet, som kommer.
Han kommer i det heliga julevangeliet,
som gömmer Guds kärlek till syndare,
detta evangelium, som nu igen
förkunnas för stora och små, så väl som
män-niskotunger förmå göra det.

Jesusbarnet vill såsom vår julgäst
besöka varje hem och varje hjärta. Han
vill också uppsöka dem, som ännu icke
veta, att han är frälsaren från synd och
död.

Jesusbarnet kommer med frid och fröjd
och verklig julglädje och välsignelse till
alla, som öppna för honom, som längta
efter honom och som tro på honom.

Men han går förbi, där han finner
stängda hjärtan, kalla hjärtan, som hava
nog uti denna världens julglädje. De få
ej heller julens välsignelse.

Kära barn: »Låt icke Jesusbarnet gå
förbi, ty då mista ni det bästa av julen!*

-m-

Blixten.

Av Otto Witt.

Man skulle företaga ballonguppstigning
på fältet strax utanför huvudstaden, och
allaredan på morgonen ditforslades den
sammanrullade, gula sidenballongen för
att fyllas från en .provisorisk, utlagd
lys-gasledning.

Allaredan vid första pusten av
lysgasen började ballongen, som liksom alla
andra ballonger kunde tala, fast inte
mänskorna höra det, att fnysa och knorra.

— Nog kunde de i alla fall ha givit
mig vätgas, sade den.

— Jag är billigare, sade lysgasen.

— Kanske det är därför du luktar så
otäckt, sade ballongen.

— Ja, kanske det.

— Och så är du mycket tyngre än
vät-gasen, din baddare.

— Ja, sade lysgasen och skämdes så,
att den luktade mycket värre.

— Det här är en ren skandal, sade
ballongen. En ballongs ära är att flyga
högt. Jag har aldrig gått upp förr
annat än med vätgas. Nu skäms jag som
en hund, för det här blir fiasko, det.

Och så började den att svälla allde-

les obeskrivligt. Stor och pösig blev
den.

Det blåste upp en frisk vind, och det
gav ballongen en idé.

Den blev så förtjust, att det riktigt
kurrade i dess stora mage.

— Här skall det bli fart, sade den.

— Vad tänker du göra? frågade
lysgasen.

— Vränga mig ur hylstret och gå till
väders, viskade ballongen.

Och så vid ett vindkast klämde den
ihop sig litet, så att den blev äggformig,
och ut slapp den.

De sex starka soldaterna, som höllo i
sandpåsarne kunde intet göra. De fingo
endast nätet i handen och den glatta,
runda sidenballongen kunde de icke hålla.

Den steg jublande och rund och gul
och glänsande mot den blåa rymden och
skrattade så det var rent fara för att
den skulle spricka.

— Här skall det bli fart, sade den
om igen, och soldaterna sågo, huru den
först såg ut som en obegagnad fotboll,
så som en begagnad biljardkula — ty
den var gul — sedan som en trillande
rund smörkula och allra sist som en gul
ärta.

Men då var det slut.

Ballongen, som var en bildad ballong
och bar sidenkläder hade visst läst
Runeberg, ty den sade:

— Hej, nu är jag »molnets broder».

Och inte förr hade den sagt de orden,

innan den kom precis i kanten på ett
stort, mörkt moln.

De utbytte förstås de vanliga jordiska
artighetsfraserna när presentationen och
»Vackert väder i dag» voro överståndna.

Ballongen hade uppnått sitt
jämnvikts-läge i lufthavet; den kom varken högre
eller lägre utan måste vänta och prata
med molnet en stund.

— Du var mig en konstig kropp, sade
molnet. Vad kan du?

— Jag? Jo — jag kan slå ihjäl folk,
sade- ballongen och blev alldeles
kromgul av pur högfärd.

— Det kan jag med sade molnet.

— Du?

— Jo du. Jag kan blixtra.

— A, hu då, sade ballongen och
återtog genast sin beskedligare smörguU
färgton.

— Ja, vänta bara, till jag möter bror
min, sade molnet. Han är laddad, han med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fsbt/1912/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free