- Project Runeberg -  Folkskolans Barntidning / 1912 /
203

(1892-1949)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36 (25 dec.) - Aftonstjärnan. Av Maj Lindman-Janson - Tomten från julklappsberget. Av Berta Mahlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stackars mor, för sin flicka, som varit ute
så sent. Greta kramade mor så hårdt hon
kunde, och bad mor så vackert förlåta, att
hon varit stygg.

Sedan satt hon i mors knä och berättade
alltsammans om bäcken och om den vita
gestalten och om stjärnan.

— Och nu, vet mor, får jag aldrig vara
stygg mer, slutade hon.

Och mor, hon log så vackert, och så sade
hon:

— Vet du Gretalill, jag -tror, att alla små
flickor och gossar fått en stjärna att bevara
ren och fläckfri. — — —

Men när skogsbäcken sett den lilla
flickan försvinna i skogen med hans stjärna,
då darrade han och skälvde en lång stund.
Men när han blivit så pass lugn, att han
åter kunde spegla himmelen över sig —
då sam aftonstjärnan på hans yta och
glittrade och log som förut. —

Men det kunde skogsbäcken aldrig förstå.—

Tomten från julklappsbercjet

Av Berta Mahlberg.

(Tomten inkommer med sitt julklappslass,
snask-påsar, som drages av en björn).

Tomten sjunger:

Spring, min Nalle, du
Över berg och fält
Till små barnens tält,

Där är jubel nu,

Där är julefröjd,

Skänk från himmelshöjd!

Se så där ja, du min präktige dragare,
(klappar björnen på pälsen) så äro vi då
äntligen vid målet! Ah, hå, — nog har det
räckt till att släpa på detta lass från
Jul-klappsberget äLda hit!

God afton, godafton, små sötnosar 1 Stilla,
stilla, jag ber, och nyfikenheten i påsen!
Har ni reda på, var Julklappsberget finnes?
Svara, om ni vet det — parvlarl Jaså, huru
står det till med geografikunskapen?

(Eft av barnen svarar): Det står ej i vår
geografi.

Står det kantänka inte i er geografi? Så,
så, det är en stor brist. Jag måste väl då
berätta det för er. Julklappsberget
ligger högt uppe i norden bland Lapplands
ödsliga fjäll. Nog skulle det duga för er
att bygga och bo vid det bergets fot. Men
vad står att göra, då man varken finner det
berget i geografien eller på kartan och dit
gå varken ångbåtar, järnvägar eller lands
vägar. Endast telefon finnes, men icke kan
ni, små tummetottar, sätta er på
telefontråden och surra i väg dit upp. Men ett
präktigt berg är det, det skall jag säga er. Anda
upp mot molnen höjer det sin vitskimrande

hjässa, och vita lysa även dess sidor, så att
det på avstånd ser ut som en jättestor
sockertopp. Och kan ni gissa, varav berget
består?

Jo — av baraste vita julklappspåsar,
sådana som ni ser här. Man knycker bara
ett stycke av berget och genast har man en
sådan här påse i handen. Och det
märkvärdigaste är, att berget, aldrig minskas,
huru mycket man än tager ifrån det. I
1912 år har jag varje jul kört tusendetal
julklappslass kring vida världen, och ännu
kan man icke förmärke den minsta grop i
berget.

Ser ni, jag är tomten i Julklappsberget.
Endast jag kan från detsamma lösrycka
sådana här godbitar åt små morsgrisar. — Ni
må tro, att telefon dessa tider pinglat! »Söta,
gulle Nisse, du kommer väl till oss? Snälla
Nisse, du glömmer väl bara inte mig —
Edit, och mig lilla Valter från Risbacken,
och mig — och mig!»

Nog börjar jag redan bliva en smula
gammal, men jag tror ändå, att jag inte glömt
en enda av mina små vänner. Men ett styvt
arbete har det varit att få detta lass ända hit.

Först hade jag en ren till dragare, men
den odägan lämnade mig redan vid Aavasaksa
och återvände till sina fjäll i höga norden.

Där satt jag med mitt lass i snödrivan
och visste rakt inte råd. 0<*h jag tänkte
redan: »vad skola barnen säga, om deras
julsnaskpåsar bliva vid Aavasaksa?»

Men då såg jag den här gamlingen ligga

i sin vintersömn under en väldig, kullfaller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 3 15:21:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fsbt/1912/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free