- Project Runeberg -  F. S. N.:s Dialoger / V. I skogen - När jag blir stor /
7

[MARC] [MARC] Author: Rosa Invenius, Selma Abrahamsson, Maria Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Figge. Vågar? Jag ska visa att jag vågar. (Räcker
handen efter flaskan.)

Elsa. Ser ni inte, huru högtidligt vacker skogen står
här i julens heliga tid. Bort med allt vad rusdrycker heter!

Alla barken (utom Figge). Bort, bort med
rusdryckerna!

Gubben. När jag rätt tänker på saken, är det nog
kanhända orätt att bjuda starkt åt barnen. — Man ska inte vara
till förförelse för någon. Ni ska inte heller tro, barn, att
jag-så mycket för min egen del bryr mej om de här dryckerna
— men när det är ett gammalt bruk, är det inte så lätt att
bryta därmed. — Nu har jag, så gammal jag är, varit i skola
här i skogen. Det känns märkvärdigt att ta lärdom ur
barna-mun, men jag tror, att den lärdomen inte har varit förgäves.
Farväl, punschflaska.’ (Slungar den inåt skogen.)

Olle och Nils. Hurra, hurra!

Figge. Seså! Nu är jag den enda kloka här. Visst var
ni en pultron, gubbe! Rädda stackare är ni allesammans.

Gubben. Om jag är patron vet jag inte, men det vet
jag, att jag känner mej så glad och så lätt om hjärtat. Nu
går jag raka vägen hem. Jag ska försöka fira julen utan
rusdrycker. I stället för att köpa dem ska jag ge en ny sjal
åt Lovisa, hustru min. Den gamla hon har är alldeles
trådsliten. Och så ska Alfred, min lille sonson, få en kälke,
som han så länge önskat, och Brunte ska få ett nytt täcke

och åhå, huru mycket jag får för de pengarna, som jag

tänkte sätta till brännvin och annat starkt! Tack, barn!
Adjö och god jul!

Barnen. God jul igen, far!

Elsa. Vet ni, jag tycker att vi fått en stor julklapp.

Olle. Det ha vi verkligen! Vi vilja tro, att han här-

efter blir nykterist.

Eva. Aldrig har jag sett en så präktig gubbe.

Nils. Men julgranarna! Nu fort till verket!

Olle. Det är snart gjort. — Sjung nu igen en visa,
flickor, så går arbetet fortare, och det klingar så vackert i
skogen.

Figge. Vem vet, när ni bli färdiga. Ser ni inte, att det
böljar bli mörkt?

Elsa. Gå du bara förut, Figge!

Figge. Inte kan jag väl lämna er ensamna i skogen,
vem vet vari som kunde hända.

Nils. Åh, gå på du bara, nog sköta vi oss.

Figge. (Sätter sig på en sten och tar fram en
smörgås från jaktväskan.) Jag ska äta en smörgås först.

Olle. Jaså, det är sådant villebråd du har i din
jaktväska. Det är nog bra.

Elsa. Det var roligt! Jag trodde den var full med
sidensvansar.

Figge (mumsande). Där kan väl rymmas sådana också.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:56 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fsndialog/5/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free