Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄSTEN (som nalkas). Ni dopbarn små, „vid jordens
stränder ni landat nyss från lugna anderiken. En återglans från
fjärran morgonländer är ej ännu ifrån er panna viken”.
ETT FRUNT. Hur sant och vackert pastorn talar.
PRÄSTEN. Florian och Markus! 1 livets morgonstund de
möttes första gången, då dopets helga bad beskärdes dem; och
över dem ljöd psalm och kyrkosången; och nu, nu föras de till
skilda hem.
Men genom tiden går en sällsam sägen: De mötas, återses
pä levnadsvägen, dopbröder små, hur tid än skifta må, hur
livets skuggor skingras eller tätas, så skola barnens öden
sammanflätas; liksom i norr sig tänder norrskensflamman Så löpa
deras vägar alltid samman.
FRU B. Hur underbart!
FRUN. Högst märkvärdigt! (avsides). Det där skall nog
omintetgöras; ej deras vågar sammanföras, så visst jag
Flo-rians gudmor är.
PRÄSTEN. Ja, som vårens knoppar uti skog och lund, de
växa fram de små. (Allvarligt). Må far och mor i hemmet ge
den grund, som icke sviker, då engång i villsam värld, dem
möter synd och frestelser och flärd!
FRU B. Tack, herr pastor!
FRUN (snävt). Tack, herr pastor — (går, efter henne de
andra).
(Om möjligt, körsång från kyrkan. T. ex. Topelius’ „BehåIl
din krona” ).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
