Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström / 22 (1886) Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löjtnant Zidén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W. MEYER, X. A., xyl.	Löjtnant Zidén.
	Det var den tappre löjtnant Zidén, han hade sin egen sed, för fronten ville han gå allen: »Framåt, mina vasagossar, nu gäller att hinna med!» Främst ville han gå hvar fara emot, hans folk fick trampa hans stråt. Gud nåde den, som var trög på fot, så snart löjtnanten ropat: »Hurra, mina män, framåt!»
	Så lärde han in på eget vis sin lilla käcka hop, fördrog ej trassel och exercis: »Tätt efter i fjäten, gossar», det var hans kommandorop. Och framåt såg han, han såg sig ej om, när så mot faran det bar. Hur tätt i spåren hans skara kom, det brukte han sällan varsna, förr’n midt i striden han var. Först då, när fiendens hop han nått och börjat hugga och slå, då såg han efter, hur flinkt de gått, hans kära vasagossar, hur när de voro uppå. Och hände då, att han kring sig fann sitt hela kompani, då var allt präktigt, då ropte han: »Hurra, det var flink manöver, nu äro vi herrar, vi.» Men gick hans trupp, då han sjelf sprang fram, och kom han i strid förr’n den: »Gud sig förbarme, en sådan skam! Nu hafva de gått som paddor, nu blefvo de efter igen.» Han förde, då kriget först bröt ut, en trupp af femtio man; den hade smultit ihop till slut: med tjugu vasagossar stod nu i hären han. Men om med färre och om med fler, det gaf han ej akt uppå, han följde sitt gamla krigsmanér: »Tätt efter i fjäten, bussar, nu gäller det fart, låt gå!» Det var i striden vid Virta bro, den sista, der han var med; på ögonblicket sågs allt bero, Fahlander, Malm och Duncker, de bröto mot stranden ned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>