- Project Runeberg -  Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström /
52

(1886) [MARC] Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De två dragonerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

<smalJ. ENGBERG, xyl.</smal
J. ENGBERG, xyl.
        

De två dragonerna.

Stål så hette en, den andra
gick i fält med namnet Lod;
båda liknade hvarandra
så i kraft som mod.
Samma trakt vid Saimens stränder
hade fostrat dem,
gnabbats hade de som fränder,
bott i samma hem.

Och dragoner hade båda
blifvit se’n på samma dag,
delat troget hvarje våda
i hvart enda slag,
gnabbats än som stridskamrater,
huggits man mot man,
allt om äran att i dater
öfvergå hvarann.

Snart i rykte framom alla
i sqvadronen stodo de;
ingen vågade sig kalla
bättre, tapprare.
Till korpraler af befälet
gjordes snart de två,
men emellan dem blef grälet
icke slut ändå.

Hvad dem eggat som gemena,
samma täflan fans än qvar,
ännu var alltjämt den ena,
hvad den andra var.
Båda stodo lika nära
ett gemensamt mål;
hvar gång Lod blef nämnd med ära,
nämndes äfven Stål.

Lyckan svängde dock omsider,
att den ene seger vann:
Lod gick fri i alla strider,
Stål blef sårad, han.
Dömd till hvila på det sättet,
låg han tyst och led,
låg som sjuk på lasarettet,
då kamraten stred.

Långa måna’r af elände
hade småningom dock flytt,
och den tappre återvände
till sin trupp på nytt;
men då stod han främst ej mera,
som han fordom stod;
för hans likar gälde flera,
och medalj bar Lod.

Stål, han såg kamratens lycka,
hörde, hur hans rykte steg;
hvad hans hjerta kunde tycka,
spordes ej, han teg,
lät ett ord ej det förråda,
ej ett anletsdrag. –
Nu på ströftåg hade båda
hållit ut en dag.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fstal83/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free