Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström / 56 (1886) Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle Hurtig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så alltjämt med sägner, lika dessa, satt den gamle vid sin vaktelds glöd, gråa lockar höljde ren hans hjessa. men ännu var kinden röd; yngre var han dock i Gustafs dar. Nu till Oravais han kommen var. Det var natten för det stora slaget, i den vilda skogen höll man hof. Sömn var sällspord öfver hufvud taget, men den gamle Hurtig sof; han, som vakat förr till sista man hade somnat nu förr’n någon ann’. Någon stund likväl af qvälln han sutit lutad stilla mot en furas stam, tändt sin pipa och i klagan brutit om, hur kriget gick bakfram, hur han nödgats tänka ut ett sätt att få slut en gång på sin reträtt. »Att gå undan», så de fallit, orden, »har man lärt sig nog och lär sig än. Sprungit har man en gång förr mot norden och är nu på språng igen. Fly, det är det usla hopp, man har, och att en gång stanna, Gud vet hvar. Nu blir strid likväl, så snart det dagas; då är tid att börja annan sed. Den, som vill, må härda ut att jagas, Hurtig kan ej mer dermed; han har sakta börjat blygas ren att ej hafva tröttnat länge sen. Jagas, bröder, skall ej gubben mera, han har funnit råd på gamla dar. Bästa konsten mot att retirera är helt enkelt att stå qvar; den, som lärt sig denna konst en gång, han kan ta farväl af allt sitt språng.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>