Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döbeln vid Juutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vill, jag skall bli frisk, det får ej prutas,
jag måste upp, om jag i grafven låg.
Lyss, hör, ni hör kanonerna vid Juutas;
der afgörs finska härens återtåg.
Jag måste dit, förr än min trupp är slagen.
Skall vägen spärras, Adlercreutz bli tagen?
Hvad blir, du tappra här, ditt öde se’n?
Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre,
som gör mig för i morgon sjufaldt värre,
men hjelper mig i dag på mina ben!»
Den unge läkarn hörde mulen ordet,
dock plötsligt fick hans ädla anlet dag;
han sänkte lugnt, helt lugnt, sin arm mot bordet
och strök det tomt uti ett enda drag.
»Nu, herr genral, gör ej min konst er hinder.» -
En högre rodnad flög på Döbelns kinder,
och upp han sprang, fast svigtande och svag:
»Haf tack, min unge vän, en kyss på pannan!
Ni har förstått mig, ni, som ingen annan;
ni är en man, och så är äfven jag.»
Vid Juutas hade skotten tystnat alla,
se’n döden gjort der re’n sin första skörd,
den finska truppen, färdig blott att falla,
ej segra mer, stod bruten, spridd och störd.
Ett anfall var tillbakakastadt bara,
och Kosatschoffski ordnade sin skara,
beredd att allt förkrossa med ett nytt.
En dyster stillhet rådde under tiden,
som då en åsksky, nyss från hvalfvet skriden,
står dubbelt hotfull åter, der den flytt.
Hvem skulle samla våra glesa leder,
en återstod från dyra segrars dar?
Af mod, af kraft, af guldren tro och heder
fans nog, ja, nog; men ordnarn borta var.
Den man som tändt vårt hopp i nödens tider,
som fört i hundra blodigt sköna strider
sin tappra, björneborgska skara an,
han skulle nu ej se dess sista öden,
hans veteraners lugna gång mot döden,
den skulle slumpen leda, icke han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
