Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström / 85 (1886) Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soldatgossen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W. MEYER, X. A., xyl.
	Soldatgossen.
	Min fader var en ung soldat, den vackraste, man fann, vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man. Hans hela verld var ärans fält, der stod han glad, hvar han sig stält, i eld, i blod, i frost, i svält; – han var min fader, han. Jag var ett barn, när han drog bort, se’n fridens dag var slut, dock mins jag än hans stolta gång, jag mins den hvar minut, hans hatt, hans plym, den bruna hyn och skuggan från hans ögonbryn! – Nej, aldrig går det ur min syn, hur härlig han såg ut.
	Det hördes snart från höga nord, när hären ryckte ned, hur han var käck, hur han var stark, hur i hvar strid han stred. Så sad’s, han fått medalj också, det spordes snart, att han fått två. »Ack», tänkte jag i hjertat då, »den som fick vara med!» Och vintern gick och drifvan smalt, och det var lust och vår, då kom ett bud: »Din fader dött, han dog för ädla sår.» Jag tänkte då, jag vet ej hvad, var stundom ängslig, stundom glad; men mor, hon gret tre dar å rad, så blef hon lagd på bår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>