Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänrikens marknadsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fänrikens marknadsminne.
Gode vänner, män och qvinnor, fins här någon, som mig hör,
som vill lyssna till en visa af en gammal granadör?"
Så begynte sången, yngling. Ord för ord jag mins den än;
när jag sist var rest till staden, hörde jag på torget den.
Det var marknad; folk och varor mötte ögat, hvart man såg,
folket var ej gladt att skåda, och för köp var ej min hog.
Sen jag tanklöst gått och vandrat, kom jag till ett hörn till slut,
der en vagn i trängseln stannat några ögonblick förut.
Om med afsigt så den hejdats, om af tvång, det vet jag ej;
kusken höll, och framför spannet röt åt hopen en lakej.
Men i vagnen satt en herre, vårdslöst mot suffletten stödd,
zobelbrämad var hans kappa, och hans barm var stjernbeströdd.
Och jag såg och såg. Ett minne vaknade från forna dar;
dessa anletsdrag jag skådat, tänkte jag, men när och hvar?
Jo, vid Lappo, jo, vid Salmis stod han bland de tappres tal,
men han var kapten den tiden, nu är han en hög genral.
Och förändrad var han mycket, ej likväl af åren blott,
mer af denna stolta prägel, han på lifvets höjder fått.
Var det högmod? Kanske icke; – i hans min, hans skick, i allt
låg ett drag af lugn tillika, fast förnämt och stelt och kallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
