Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fänrikens marknadsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tavasthus, jag kan ej glömma, hur i månens sken du låg,
när från Hattelmalas höjder jag dig första gången såg!
Sen var stunden, bister qvällen, jag var trött af dagens färd,
men jag sökte nu ej hvila, tänkte ej på tak och härd.
Nej, till dina fält och isar stod min längtan denna gång,
der fans mer än härd och flamma, mer än hvila natten lång,
der fans Finlands här församlad, ung och modig, stark och fri,
och på oss såg fosterlandet och på fosterlandet vi.
Ära öfver gamle Klercker, evig ära kräfver han!
Mångbepröfvad, sjuttiårig, var han än soldat och man.
Ja, jag mins hans hvita hufvud, der bland rotarna han red
och med ögon som en faders såg på sina gossar ned.
Med sex tusen söner kring sig, lika stark som fienden,
ville han med fröjd och ära göra front i lifvet än.
Tvekan fans ej, fruktan fans ej, allas längtan var att slåss,
och vi litte på hvarandra, vi på honom, han på oss.
Då kom Klingspor, fältmarskalken, stolt som majestätet sjelft,
med två hakor och ett öga och af hjerta knapt en hälft,
då kom Klingspor, tog befälet med sin höga titels rätt
och gaf order, han som Klercker, men hans orden var reträtt.
Natt, på drifvan genomvakad, stjernenatt vid Tavasthus,
än, se’n många år förflutit, står du för mitt sinne ljus,
fast vår trohet blef besviken, fast vårt hopp blef slaget kull,
fast vår seger blef en dröm blott för en hjertlös veklings skull.
När skall han sitt dåd förklara, när skall han till ansvar stå
för de steg, han tog tillbaka, då han kunnat framåt gå,
för den nesa, som han fäste på vårt rykte, på vårt mod,
för de tårar, dem vi göto, då vi bort få gjuta blod?
Sveko vi vid Siikajoki, när det ändtligt gälde se’n,
låg vid Revolaks vår styrka ej i armar, men i ben?
Adlercreutz har kunnat svara, Cronstedt ock och andra fler,
men de tappre, hör jag, finnas, der de icke svara mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
