Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström / 104 (1886) Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle Lode

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

W. MEYER, X. A., xyl.

Ensam gick han för det mesta, utan buller, utan ståt; några män blott af hans bästa fingo följa honom åt. Hvar han varit värst i klämma under dagen tung och 1ång, der, der var hans tanke hemma, ditåt styrde han sin gång. Hade han ej nog af striden? Var dess hogkomst honom ljuf? Var, fast kampen var förliden, han ej mätt på blod ännu? Ville han betrakta döden, fröjdas åt dess offers tal? Lode? Nej, han sökte nöden, ville lindra likars qval. Hvar af lif en gnista röjdes, hvar en puls än vaken fans, der höll gubben rast, der dröjdes, der försöktes vård och ans, ingen fick i omsorg svika, ingen välja känd och kär. Vän och ovän, allt var lika, bröder voro alla der. Mången kämpe, van att akta lifvet blott som stundens lån, kunde stå och tyst betrakta gubbens vandring långt ifrån, glömma bivuakens nöje blott för nöjet att en stund le, men med sitt bästa löje åt hans underliga rund. Och man sade: »Hugg och klappa! var hans rop i stridens ras; nu så får han gå och lappa hvad han nyss här slog i kras. Dock - det var ej gamle Lode, som bröt leder och högg ned, det var gubben ej, den gode, det var pojken, som var vred.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>