- Project Runeberg -  Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström /
138

(1886) [MARC] Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trosskusken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och på lika sätt gick äfven färden till,
samma skratt, hvar han for fram, hvar han höll still,
och vid skrattet klatschar, det var klippt och skuret,
än på gubbens rygg och än på kreaturet.

Ingen ändring dock i skick och lugn och fart.
Spelt, han var ohjelplig, det var uppenbart;
ingen piska bet på gubbens tjenstekläder,
och i tjensten bar ock Grålle barkadt läder.

Så omsider nåddes Siikajokis strand,
blott en frusen flik fans qvar af fädrens land,
äfven denna skulle snart till byte lemnas;
dock en stark kan brytas, och en svag kan hämnas.

Före qväll var vunnet härens första slag,
flyktens dag förvandlad till en segerdag,
återsvalla skulle en gång jagad bölja,
strömmen ändras, den förföljde nu förfölja.

Snart också från man till man en maning lopp:
»Nästa morgon allt i skick att bryta opp!
Här och tross skall innan natt i ordning lagas,
och med fröjd mot söder se’n, så snart det dagas.»

Allt var ordnadt, det blef natt, man sof i fred;
endast unge fänrik Blume sof ej med.
Eld och ifver brände i hans tappra sinne,
stugan blef för qvaf, han fick ej ro der inne.

Ut på trappan kom han. Mörkt och tyst var allt,
fästets stilla stjernor lyste klart och kallt,
blott i öster, mellan skogens toppar dragen,
sågs en blekröd strimma gry, en rand af dagen.

Ingen menska skönjdes, lass och vagnar blott
utan förspann, vända norrut, som de stått.
Allt var, som det varit, intet annorlunda;
samma färd som hittills tycktes åter stunda.




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:14:17 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fstal83/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free