Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landshöfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han talte så. En bäfvan genomlopp
de båda unga männerna i saln,
och nu han slog sitt klara öga opp
och såg på generaln.
Det bistra uttryck, krigarns anlet haft,
var borta, varmt han mötte gubbens blick;
han tog hans hand och tryckte den med kraft
och böjde sig och gick.
Och nu, med händren slutna som till bön,
sjönk höfdingen i domarsätet ned.
Han kämpat ut, han njöt sin segerlön,
en öfverjordisk fred.
Och dessa vitnen två, som dröjde qvar,
de nämnde ofta se’n med eldad hog
om en förklaring, stilla, underbar,
som i hans anlet låg.
Att detta sken var himmelskt skönt, derom
fans blott en enda tanke hos de två;
men hvarifrån det vackra ljuset kom,
blef olikt tydt ändå.
Den ene höll det för ett yttre lån
af dagens sol, som lyste mild och klar;
den andre sade: »Det kom inifrån
hans samvetes det var!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
