Dan Andersson. En minnesteckning / 7 (1922) Author: Torsten Fogelqvist Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en intressant lista som jag aldrig förr utfört — jag tycker
dock om siffror just i kväll — och som visar det ekonomiska
utbytet av åtta år.

Kolarhist	300
Kolv. visor	300
Vidskepelse	300
Tre hemlösa	400
Svarta Ballader	000
Chi-mo-ka-ma	300
På sju hav	500
David Ramms arv	900
––––––––
3,000

Om jag fördelar dessa 3,000 på åtta år, så har jag i
årlig inkomst uppburit en summa stor 375 kronor. Vad
har jag levat av under tiden? Hur mycket har jag kunnat
sälja till tidningar för? Under de tre första åren
sålde jag endast till midsommars- och julnummer, och då
betalades jag med 15—25 kronor — två gånger på året.
Under denna tid sålde jag de dikter till tidningar, vilka
finnas i diktböckerna. Jag fick 15—20 kr., ibland 10 kr.
för dem. Om vi under dessa år anslå dessa dikter till omkr.
60 stycken, så har jag på mina dikter förtjänat högst
1,200 kr. — under 8 år. Jag räknar icke vad jag fått som
nödlidande av s. k. välgörare, det bittraste av allt bröd
som kan ätas. Jag har väl på mina prosaskisser i H. T.
under sista året gjort 1,000 kr. Vet du, vad detta betyder
— efter många års arbete, ja, det vet du. Jag har fått
anbud på att skriva smörja för veckotidningar, som icke
vilja ta mina allvarliga saker. Jag gör det aldrig — aldrig
i livet. Men när man sitter långt upp i Dalarnes bergslag
och lever det enklaste liv — att då icke ännu förtjäna så
mycket att man kan leva. Àh, tro bara inte jag är sentimental!
Jag vet ju, att detta om ekonomin egentligen icke
angår mig. Jag har en värld för mig själv att leva i, en
värld där det gör detsamma, om byxorna äro trasiga
och skorna slut. Jag är inte ledsen heller — snarare är
jag förbannad just nu, men det är bara för att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>