Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturalismen, där den icke var ren skildring, låg
på sin höjd ett socialt patos. Fattigdomen behandlades
som ett socialt problem. Även hos Dan Andersson
finns den sociala medkänslan levande och
varm. Han skildrar de förpinade och utsläpade
existenser, som efter att ha betalt samhället sin
gärd av svett och blod kastas på fattighuset för att
slockna bort i blindhet och slöhet, han gör det med
självsynen hos den, som sett djupt i eländet, och
harmen hos den, som känner sig upprörd över
världsstyrelse och samhällsförnuft. Han säger i De
tre hemlösa om skökan i sjö manskvarteret: »Hon
begriper allting så där nedifrån, som man måste begripa
för att kunna känna riktigt. De där fina som
sysslar med de fattigas gåtor, dom kan ju inte
veta något». Det omdömet passar till punkt och
pricka Dan Andersson. För honom te sig de
filantropiska herrarna och damerna i samma komiska
belysning som för Chesterton. När Dan
Andersson kände med samhällets olycksbarn, hade
han förmånen och styrkan att kunna känna med
sin egen klass. Men ändå var fattigdomens problem
för honom i det väsentliga ett rent personligt
eller metafysiskt problem. Hans diktning pendlar
mellan en gränslös kärlek till livet för dess skönhets
skull och en gränslös avsky för livet för dess fulhets
skull. Han kände det goda som ett förpliktande
sedebud, nedärvt genom sekler, och det onda som
en oemotståndlig verklighet, en nedärvd lockelse
lika gammal som mänskosläktet. Och just fattigdomens
värld framkallade dessa instinkter på gott
och ont till en rasande kamp. I den glänsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
