Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på trygg fot med livet. Det skulle vara ett utslag
av romantisk jargong att förneka det. Men de äro
få. Och i a llmänhet torde det kunna sägas, att
lyckans galoscher inte äro gjorda att bära Hermesvingar.
Utom orosdraget i detta porträtt fäster man sig
vid det ovärldsliga draget. Gårdfarihandlarn med
Eskilstunasmidet — »gick och bar det långa vägar,
men bjöd sällan ut något» — pojken, som kunde
lära allt utom matematik och pengars skötsel, det
är Dan Andersson på kornet. Han var inte skapt
att klättra. Han kunde inte bruka denna världen,
och när han brukade den, brukade han den, som
gjorde han det inte. Han hade Bergspredikans och
den kristna fattigdomens moral i blodet. Den var
hos honom både arv och lynne. De skatter han
samlat sig på jorden fingo plats i hans portfölj.
Hela denna livshistoria är en variation på det Almqvistska
temat om den svenska fattigdomens betydelse.
Jag har en känsla av, att Almqvists karakteristik
av svenskheten kanske är något föråldrad, vad genomsnittet
beträffar. (Mammonismen och den industriella
moralen har icke gått oss spårlöst förbi.)
Men den träffar fortfarande rätt i det enskilda fallet.
Och för detta enskilda fall var Dan Andersson
en typisk exponent. »Han är», heter det hos Almqvist
om svensken, »nästan aldrig idog i fransysk
eller tysk mening. Allra minst är han sparsam
som ryssen (!) eller juden. När utlänningar hopar
penningar för att äga dem, samlar svensken för
att giva ut. Fattigdomen är hans grundtillstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
