Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men man kan roa sig med att jämföra Dans uppväxt*
och ynglingaår med någons, som kommer
från ett litterärt-kulturellt förmöget hem, och mäta
resultatet vid mannaålderns början». Den som skriver
denna minnesteckning har sedan flera år tillbaka
roat sig med sådana jämförelser. Och jag har
trott mig finna, att för dem som skriver för skrivandets
egen skull är frågan om skolning och autodidaktik
avgörande. Man märker genast autodidakten
på hans osäkerhet, hans härmningsförsök,
hans skinnombyten och flackande efter lämpliga
förebilder. Men för dem som skriva för sakens
skull, mister denna fråga sin betydelse. Man skulle
till och med kunna säga, att autodidakten i detta
fall ha r vissa företräden. Genom att nödgas själv
arbeta sig fram till det, som andra fått ärva eller
lära, utvecklar han hos sig krafter, som hos de
lyckliga besittarna på grund av overksamhet äro
atrofierade. Motionen och den andliga omsättningen
bli hos honom större, mödans lön dubbel.
Det dästa tillståndet är honom okänt. Just därigenom
att han har en hästlängd att ta igen, är
hans liv rikare på rörelse, överraskningar och spänning.
Dan Andersson levde för visso ett rikare andligt
liv än de flesta av litteraturens små självbelåtna
egendomsherrar med stamträd och bibliotek. Sina
böcker fick han låna. 1 de filosofiska grundstyckena
hade han en lärare, visserligen utan professorstitel,
men med kunskaper, som skulle kunna
spränga en kateder och denne lärare var dessutom
hans personlige vän, en gengångare från symposier-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
