Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan gång under ett tillstånd av produktiv
maktlöshet svärmade han för att få en sysselsättning,
som på en gång var mekanisk och litterär, till
exempel ett större översättningsarbete. Hans tankar
föllo på Hamsun. Och han planerade på fullt
allvar en resa till Norge för att hos den store författaren
själv anhålla om att få översätta Segelfoss’
by. Först i s ista minuten, då skottet redan
låg i bössan, kom han att reflektera över möjligheten
av bristande språkliga insikter och han skrev då till
en vän följande dråpliga rader:
Medan jag inväntar döden, skall jag dock jobba med
något, fast Gud ska veta, att jag inte kan mer norska än en
sillkatt. Det finns lexika och sä får jag väl fråga den
schtore forfatter selv, vad han tror att det mesta heter på
svenska.
Dessa rader visa Dan Andersson från en ny
sida. Det skulle vara alldeles oriktigt att föreställa
sig honom som en självupptagen asket och
tungus. Han hade en rik fond av humor. Och
denna humor kunde skifta från mörk och makaber
uppsluppenhet till glittrande pojkaktigt lättsinne.
Hjälten i hans diktning är spelmannen, som fattig
drar fram på väg och i by. Och som äkta spelman
hade han sinne för både moll och dur, guitarren
och dragharmonikan. Han spelade själv fiol och
i den fiollådan slumrade både dans och psalm och
bland danserna både dödsdans och brudpolska. Dan
Andersson hade inte bara spelmanshumorn, utan
även sjömans- och skepparhumorn. Han sjöng
också ofta och gärna. Hans visor voro oemotståndliga,
sentimentalt romantiska utan en blinkning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
