Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen med livet. Och den gamla religionen och
livsföringen hade mer av den sorten än den moderna.
Jag minns inte, om Dan Andersson kände
till Chesterton. I så fall sku lle han ha gnuggat händerna
i ett utbrott av själarnas sympati.
På sätt och vis var Dan Andersson en atavistisk
typ. Hans böjelse för mystik var primitivt folklig.
Det var inte alltid klart, om det var av övertygelse
eller på paradoxalt trots, som han ibland accepterade
den övernaturliga förklaringen i stället för den naturliga.
Förmodligen fann han också en mystisk
värld mer pittoresk och trevlig att leva i än en
sönderdelad och analyserad. Men det fanns allvarligare
sidor av hans religiositet än denna halvt
naiva och halvt humoristiska supranaturalism. Först
och främst bär han livet igenom på ett religiöst arv.
Det pietistiska hemmet följer honom som en syn
under alla brokiga livsöden. Han kunde känna sig
bortstött av salvelsen och läseriet. Men han behandlar
det alltid med djup respekt som i berättelsen
om bönemötet på Kavelås och i sin barndomsvärld
hade han erfarit, hur en stark och orubblig tro, ett
Tertullianskt Credo quia absurdum kunde upprätthålla
och genomlysa människor, som annars skulle
ha dukat under för fattigdom och förtvivlan. Faderns
apostlaansikte dyker ständigt upp för honom, präglat
av försakelse och bekymmer, men också av den
frid som övergår allt förstånd.
Så skön är väl ej glansen av sitjärnor över byn,
ej månens över grönskande dalar
som ljuset i dina ögon under gråa gamla bryn,
två kronljus från paradisets salar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
