- Project Runeberg -  Dan Andersson. En minnesteckning /
64

(1922) [MARC] Author: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ordet, pricken över i-et och åt en gripstark bild,
precis som spelmannen fröjdas åt ett lyckat passagespel
och en väl genomförd kadens.

Ur den primitiva ämneskrets, i vilken Dan Andersson
helst rörde sig, hade han förmågan att framlocka
det allmänt mänskliga, som skakar och griper,
just därför att det är allmänt och obundet av börd,
skranka och dräkt. Genom sin fantasi, som måste
kallas storvulen, blir han delaktig av det, som i alla
tider och på skilda tungomål skrämt och tjusat människan
i hennes betraktelse av livets och dödens mysterium.
I h ans dikt lever bibeln och folktron. Hans
tiggare kan växa opp till en Job på avskrädeshögen
bland sot och skärvor, hans döende stackare flämta
som lågor i v inddraget mellan Nifelhem o ch Muspelhem,
deras hjärtan ha känt Gehennas ångest, sådan
psalmdiktaren Lucidor kände den, och i deras ögon
dröjer ett svagt återsken av apokalypsens Nya
Jerusalem i gulddimmor och rosenfärg, sådant som
psalmsångerskan Else Andersdotter såg det. I Dan
Anderssons diktning lever också österlandets mera
subtila mystik, där finns Vedasångernas tidlösa allenhet
och själavandringsläran har starkt påverkat hans
inbillning. Den har inspirerat honom till en dikt, som
på ett egenartat sätt visar hans förmåga att sublimera
det primitiva och folkliga — dikten »Vandraren»
bland hans posthuma kvarlåtenskap. Den är fullkomligt
monumental både i form och tanke. Det
är en pilgrim från de svenska landsvägarna, som blir
tillspord, om han inte någon gång lockats av »den
stillsamt rinnande ån», men svarar, att man skall
lära sig »att inte för tidigt dö», ty han har en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ftdanander/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free