Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miljö Dan Andersson besjunger är således mer än en
socialt fattad bygdemiljö, den blir tillvaron själv
på liv och död. Den är på samma gång en realistisk
syn med social innebörd och en fantasi med spekulativ
linje och resning. Att på en sådan konst
använda etiketten primitiv poesi eller proletärdiktning
är att komplett misskreditera sin egen uppfattningsförmåga.
Rent formellt har Dan Anderssons diktkonst en
uttryckets energi, som ställer den i en helt annan
klass än den vanliga subtila lyrismen. Han älskar
och använder den naturalistiska bilden både för att
skapa styrka och stämning, men han brukar den
sällan till övermått. »Sista natten i Paindalen»
skildrar bland annat marschen framför och bakom
lasset under piska och ok. Det är den verkbrutne
körsvennen som talar till vålnaden av sin häst:
Du är mager, krake, och ryggen är vass
och din skabbiga päls är som knivstål vit.
Har du flyttat ur kärret vid Tervo-Lass?
Du minns att jag sköt dig och lade dig dit.
Vi slet allt satan — nog hade vi bäst
när vi sov som gråsten husbonde och häst.
Men när blodröd morgon gick över i dag, järnbister, som krita vit,
eller höstens slagregn som rinnande is
ur de rötväta skogarna hällde
och var timme var vass som ett rapp av ett flätat svidande ris
då lärde vi, du och jag, vad slåsskamp för livet gällde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
