- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
23

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m -

»Och dessutom, hur kunde jag veta om ej Julias
barnsliga öfvermod skulle mogna till ljuf, mild
kvinlig-het? Hennes far kunde i motsats till alla fall, jag kände
till, vara mönstret för en pensionerad skeppskapten.
Kanske hade karlen fått sitt skepp i hamn! Och
Juliana var enda barnet. Hvilken rättighet hade jag att
förbise det söta barnets kärlek för Josiah?

»Jag tog hennes fotografi från mitt skrifbord. Jag
tyckte mig upptäcka en förebrående blick i hennes
stora ögon. Inför mina ögon upprullades scener i det
fjärran belägna, lilla huset: första underrättelsen om
Josiahs bröllop föll som en tung sten i hennes unga
lifs hittills så fridfulla vatten. Jag såg henne knäfalla
bredvid den åldrige faderns stol, jag såg den gamle
mannen med det hvitomkransade, solbrynta. ansiktet
sakta fara med handen öfver hennes gyllne lockar, och
med en tung suck draga henne till sitt bröst. Mitt
lugn var försvunnet!

»Jag lade henne åsido, och tog fram Hannah,
min utkorade. Hon tycktes beskåda mig med uttrycket
af en hjärtlös triumf, och en känsla af allvarlig
motvilja mot Hannah uppsteg inom mig.

»Jag kämpade emot denna känsla. Jag sade mig
själf att det vore en fördom. Men ju mer jag
kämpade emot, desto starkare blef den. Jag kan väl säga,
att min motvilja snart stegrade sig till afsky, och min
afsky till hat. Och det var den kvinna, som jag
efter mogen öfverläggning bestämt till Josiahs
led-sagerska!

»Veckor igenom kände jag icke till någon
själsfrid. Jag var rädd för hvarje bref, som kom hem, ty
det kunde vara från Josiah. När det ringde, hoppade
jag till och tittade efter ett gömställe. Hvar gång jag
läste tidningarne och kom till rubriken ’familjetragedier’,
fick jag kallsvett i pannan. Jag tänkte, att jag skulle
få läsa att Josiah och Hannah mördat hvarandra och
båda innan dess förbannat mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free