- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
30

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 30 —

lät honom sitta där, och med stapplande tunga
berättade han snyftande sin historia för mig.

»Med tvättanstalten hade han kommit ur askan
in i elden. En ny järnväg hade byggts och hela
staden hade därigenom omdanats. Affärskvarteret hade
flyttats norrut. Den trakt där värdshuset — just det
värdshus, som jag till förmån för tvättanstalten hade
ratat —■ förr stått, hade blifvit stadens kommersiella
medelpunkt. Den man, som i stället för Josiah hade
köpt det, hade gjort sin lycka med det. Den sydliga
stadsdelen, där tvättanstalten befann sig, var bygd på
träskmark, såsom det visade sig, och var därför mycket
osund. Omsorgsfulla husmödrar hade därför
naturligtvis ingen lust att skicka sin tvätt till en sådan
pesthåla.

»Också andra bekymmer hade kommit till. Deras
minsta — Josiahs solstråle, hans solstråle — hade
fallit i tvättkitteln och skållat sig. Hannahs mor hade
råkat i mangeln och blifvit en hjälplös krympling, som
dag och natt behöfde omvårdnad.

»Under sådana repeterade olycksöden hade
Josiah sökt sin tröst i glaset och blifvit en oförbätterlig
supare. Han var fullt medveten om sitt elände och
grät bittert. Han antog, att han på en plats som han
tyckt om, till exempel på ett värdshus, skulle hållit
sig duktig och ordentlig. Den ständiga lukten af
ångande linne och sjudande tvål hade något enerverande
med sig.

»Jag frågade hvad kaptenen sagt till allt det där.
Då utbröt han ånyo i tårar och sade, att han
dött. Detta, sade han, förde hans tankar ånyo på
ändamålet med hans besök. Den godhjärtade gamla
vännen hade testamenterat honom femtusen dollars.
Nu begärde han mitt råd, hur han skulle placera dem.

»Min första känsla var att döda honom på stället.
Ack, om jag ändå hade gjort det! Jag beherrskade
mig emellertid och stälde honom inför alternativet att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free