- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
36

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 36 -

»’Det är just det jag vill’, svarade min far. ’Han
skall göra slut på tjufvarna.’

»’Jag kan inte höra dig tala så, Thomas’, sade
min mor. ’Det är dig inte likt. Vi ha nog rättighet
att skydda våra ägodelar, men vi ha inte någon
rättighet att taga lifvet af våra medmänniskor.’

»’Mina medmänniskor skall jag alltid älska, så
länge de inte komma in i mitt kök, när de ingenting
där ha att göra’, svarade min far litet förargad. ’Jag
skall nu genast anvisa hunden hans plats i diskrummet
och om då en tjuf stökar omkring där — nå då blir
det hans egen sak.’

»De gamla tvistade om hunden ungefär en
månad. Pappa ansåg mamma öfverspänd och sentimental,
mamma ansåg pappa tokig och hämdlysten. Under
tiden fick hunden för hvar dag ett vildare utseende.

»En natt väckte mamma pappa och utropade
ängsligt: ’Thomas, det är bestämdt en tjuf där nere.
Jag har nyss hört det gå i köksdörren.’

»’Bra, bra, då tar hunden fatt på honom’,
mumlade pappa. Han hade ingenting hört och var
sömn-drucken.

»’Thomas’, sade min mor, ’jag ligger inte stilla här
medan min nästa sönderslites af ett vildt djur. Om
du inte vill gå ner och rädda hans lif, så gör jag det.’

»’Himmel och häl vete!’ sade pappa och steg upp.
’Du inbillar dig alltid att höra buller. Jag tror ni
fruntimmer går bara till sängs — för att sätta er upp och
lyssna efter tjufvar.’ Men för att lugna henne tog han
på sig strumpor och kalsonger och gick ner.

»Det var blott alltför säkert, att min mor den
gången hört rätt. Det var verkligen en tjuf i huset.
Fönstret till skänkrummet var öppet och därifrån lyste
det in i köket. Min far kröp sakta närmare och tittade
genom den halföppna dörren. Där satt tjufven och
åt kall stek och sylt och bredvid honom på golfvet
satt den idioten till hund och viftade med svansen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free