Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4i —
igenom sitt program, så satte han sig på bakbenen
och tiggde. De unga herrarne plägade ge honom, och
på det viset bör han under årens lopp ha samlat en
förmögenhet.
En gäng såg jag honom stå just vid vår dörr
midt i en stor människomassa, som beundrade en
pudel, som vid ett positivs toner visade sina konster.
Pudeln stod på hufvudet och sprang omkring på
frambenen, medan han sträckte bakbenen upp i luften.
Människorna skrattade, och då» han sedan med en
trätallrik i munnen gjorde rond, skänkte de rikligt åt
honom.
Då vår hund kom hem,, öfvergick han genast till
de nya studierna, och redan efter tre dar kunde han
stå på hufvudet och springa omkring på framtassarna.
Första kvällen han visade det, förtjänade han femtio
öre. Det måste varit mycket besvärligt för honom,
som var så gammal och som hade sådan benägenhet
för reumatism; men för pängar gjorde han allt. För
en krona tror jag han skulle förskrifvit sin själ åt fan.
Han visste pängars värde. Om man i ena
handen bjöd honom ett femöre och i den andra ett
tioöre, så tog han tioöret, och sen skar det honom i
hjärtat, att han inte också kunde få femöringen. Man
kunde lugnt låtit honom ligga tillsammans med en
fårbog i ett rum, men att låta honom vara ensam med
en portmonä hade varit oklokt.
Då och då kostade han något på sig, men det
hände sällan. Tébröd var han alldeles vild efter, och
ibland när han haft god förtjänst under veckan,
hämtade han sig några. Men han afskydde att betala och
gaf sig då alltid en vansinnig möda att slinka undan
både med tébröden och slanten, och det lyckades
honom ej sällan. Därvid gick han mycket enkelt till
väga. Han gick in i boden och bar sitt femöre
synligt för alla mellan tänderna, ett älskvärdt och mildt
uttryck fanns i ’hans ögon. Han gick så’ nära intill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
