Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 56 •
dess grymma klubba »De starkare öfverlefva striden»,
och civilisationen med s!tt mordiska svar »Anbud och
efterfrågan» slå dem tillbaka. De vika endast steg för
steg och strida in i det sista. Men vägen är dyster
och mörk och ej nog målerisk för det heroiska.
Jag kommer ihåg en gammal bulldogg, som jag
en söndagskväll såg på tröskeln till en liten butik.
Hon låg alldeles stilla och såg litet sömnig ut, och
som hon såg elak ut rörde ingen vid henne.
Människorna gingo ut och in öfver henne, och därvid fick
hon ibland en spark, och då andades hon litet starkare
cch hastigare.
Slutligen kände en förbigående någonting fuktigt
under sina fötter. Han såg efter och märkte att han
stod i en blodpöl. Då han såg närmare efter såg han
att blodet flöt i en tjock, mörk ström från den sida af
hunden, på hvilken hon hvilade.
Då bockade han sig ned och beskådade hunden,
och hunden öppnade sömnigt ögonen och utstötte ett
tjut, som skulle betyda glädje eller förargelse och afled.
En mängd människor församlade sig. Man lade
den döda hunden på sidan och upptäckte ett förfärligt
sår, ur hvilket det kom fram var och blod.
Butikägaren sade att djuret legat där mer än en timme.
Jag har känt fattiga som dogo på samma
förbittrade stilla manér — icke de fattiga, som damen i fina
handskar eller herrn i rik bäfverpels känna till och
vilja känna till, icke de fattiga med nummer och
tig-garbössor, icke de fattiga, som med hungriga blickar slinka
omkring folkköken och vid fromma tésammankomster
sjunga koraler; utan de fattiga, hvilkas historia endast
berättas, då liksyningsmannen frågar efter den, de tysta,
stolta fattiga, som hvarje morgon vakna för att tills de
gå till sängs strida med döden, och som, när döden
ändtligen besegrar dem och lägger ned dem på den
fuktiga marken i deras kvafva koja, likväl dö med
sammanbitna tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
