- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
60

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 6o —

en båt tillhörig en af mina vänner, och hon hade
blifvit alldeles hänryckt af detta lif. Allt var så
förtjusande oändligt litet. Man bor i ett oändligt litet rum,
man sofver i en oändligt liten säng och man kokar
sin lilla middag på en oändligt liten spis i det minsta
kök, som någonsin åstadkommits. »O det måtte vara
förtjusande att lefva ombord på en båt», sade
Ethel-berta med inspirerad blick, »det måste vara som i ett
dockhus.»

* *

*



Ty när man är mycket, mycket ung, drömmer
man att sommaren består af endast solklara dagar och
månskensnätter, drömmer att det alltid blåser mild
vestanvind och att rosorna alltid blomma. Men när
man blir äldre blir man trött på att vänta på, att den
gråa himlen skall klarna. Men stänger dörren, går in
i huset, sätter sig ned vid elden och undrar hvarför
vinden alltid blåser från öster; försöket att odla rosor
har man öfvergifvit.

Jag har en gång känt en liten bondflicka, som
månader igenom sparade sina pängar, för att till en
blom-sterfest köpa sig en ny klädning. Men på festdagen
rägnade det, och hon måste ta på sig en gammal kläd»
ning. Och under alla festdagarna under de följande
åren var det rägnväder, och hon var rädd för att hon
aldrig skulle få använda sin vackra hvita klädning. Men
slutligen kom en klar solig festdagsmorgon. Då
klappade flickan i händerna och sprang upp och hämtade
sin nya klädning (som så länge varit hennes nya klädt
ning att den hunnit bli hennes äldsta) ur skåpet, där
den låg prydligt sammanlagd mellan timjan och
lavendel, tog upp den och tänkte på, hur vacker hon skulle
komma att se ut i den.

Men då hon höll på med att taga den på sig,
fann hon att den var urvuxen och öfverallt var för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free