- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
61

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 61 —

liten. Alltså måste hon tillsluts igen kläda sig i sn!
vanliga gamla klädning.

Så går det till i denna världen; Det var en gång
en gosse och en flicka som älskade hvarandra. Men
de voro båda fattiga och de kommo öfverens om att
vänta så länge tills han förtjänade så mycket pängar,
att de kunde få det behagligt; sedan skulle de gifta sig
och vara lyckliga. Att förtjäna pängarne tog mycken
tid, ty att förtjäna pängar är ett tidsödande arbete;
och han svalt medan han bemödade sig att föi tjäna
så mycket att de verkligen båda kunde lefva lyckligt
däraf. Men slutligen lyckades det honom och ban
vände åter som rik man.

De träffades åter i det fattiga boningsrum där de
skiljts från hvarandra. Men de sutto ej så nära
hvarandra som förr. Hon hade suttit där så länge ensam,
att hon blifvit en gammal mamsell, som tog illa upp
alt han steg på mattan med smutsiga stöflar. Och han
hade så länge arbetat för det kära guldet, att han
blifvit hård och kall som guldet och förgäfves försökte
att tänka ut något ömt att säga henne.

Så sutto de en stund tysta midt emot hvarandra
och undrade öfver, hvarföre de utgjutit så heta tårar
den dagen då de kyssts och sagt farväl. Så sade
de hvarandra ånyo förväl och voro glada.

Det finns också en annan historia med ungefär
samma moral. Jag har läst den i skolan i en läsebok.
Den lyder ungefär på följande sätt:

Det var en gång en klok gräsmygga och en dum
myra. I den sköna sommartiden sjöng och drillade
sommarmyggan med sina lustiga kamrater och fladdrade
omkring i den varma luften. Hon spisade dagligen
furstligt på blad och daggdroppar, bekymrade sig ej om
morgondagen och surrade sin glada sång.

Men så kom den grymma herr Vinter och
gräsmyggan blef varse, att hennes vänner blommorna lågo döda
och att hennes egen lifstråd var nära s!ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free