Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
t)å var hon glad, att hon varit lycklig och njutit
af lifvet. »Det var ganska kort», sade hon till sig själf,
»men det var ganska roligt, och jag tror jag gjort af
det, hvad som kunde göras. Jag har druckit solsken,
jag har vaggat mig i den mjuka, varma luften^ jag har
lekt lustiga lekar i det vajande gräset, jag har läppjat
på saften af de söta gröna bladen. Jag är nöjd med
mig själf. Jag har sträckt ut mina vingar, jag har
sjungit min visa. Nu skall jag säga den gode guden
’mycken tack’ for de soliga dagarna och dö.»
Så talade hon, kröp under ett brunt blad och såg
Ödet i ansiktet såsom alla tappra gräsmyggor borde göra.
Én liten fogel flög förbi, tog upp henne och
begrof henne.
Den ärbara myran såg det och var i fariseiskt
öfvermod mycket förtörnad. »Gud, jag tackar dig»,
sade hon, »att jag är flitig och vis, och inte är som
den där stackars gräsmyggan; medan hon flög från
blomma till blomma och roade sig har jag sträfvat
hårdt och sörjt för vintern. Nu är hon död: jag
däremot gör det trefligt åt mig i mitt varma hus och äter
de delikatesser, som jag sparat.»
Men medan hon talade kom trädgårdsdrängen med
spaden och jämnade den hög, där hon bodde. Där
låg hon nu, död under ruinerna af sitt palats.
Då kom den lilla vekhjärtade fogeln som begrafde
gräsmyggan, tog upp henne och begrafde henne också.
Och så komponerade den en visa, som den sjöng, med
refrängen »Plocke du rosen, för än den vissnar». Det
var en utmärkt liten visa, full af djup visdom, och cn
man som den tiden lefde, och som foglarne älskade,
emedan han liknade dem och som de lärt sitt språk,
hörde den och skref ned den, så att nu alla kunna
läsa den.
Olyckligtvis är ödet en pedantisk guvernant, som
inte förstår sig på vårt begär efter rosenknoppar: »Kära
vän», säger hon, och håller dig tillbaka, >;stanna inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
