- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
64

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 64 —-

tag är öfvertygad om, att resultatet skulle blifvit
fullständigt det samma, om vi berättat för henne,
att vi skulle bo i en luftballong.

Jag vet verkligen inte, hur det kom sig. Amenda
var alltid mycket respektfull i sitt beteende; men hon
hade ett visst sätt att låta mig och Ethelberta kännaj
att vi voro ett par barn; som lekte fullvuxna och gifta,
och att hon själf vore tvungen hålla god min därtill.

Amenda var ungefär fem år hos oss — tills
mjölk-ütköraren sparat tillräckligt mycket för att kunna köpa
sig en egen äng och etablera sig — men hennes
beteende mot oss förblef sig alltid likt. Till och med
när vi blifvit mycket ansedda människor, då vi
utgjorde en familj, ansåg hon dock tydligen endast att
vi gått ett steg längre i vår lek och nu lekte pappa
och mamma.

Genom en omärklig procedur lyckades hon
bibringa baby samma idé. Vårt barn tog oss
uppenbarligen inte på allvar. Det lekte nog med oss, inlät
sig också vid tillfälle i en lättare konversation, men i
de stunder, då lifvets allvar trädde fram till det, vid
badandet eller måltiderna, vände det sig till Amenda.
Ethelberta försökte en morgon att gå ut med det, men
baby ville inte veta af den saken.

»Jo visst, jo visst, min älskling», förklarade
Ethelberta lugnande, »baby går i dag ut med mamma.»

»Baby vill inte», var babys svar, faktiskt om också
inte i ord. »Baby inlåter sig inte på experimentet.
Baby vill inte bli öfverkörd eller falla.»

Stackars Ethel, aldrig glömmer jag hur förintad
hon var. Bristen på förtroende, det var det som
smärtade henne så djupt.

Men det är reminiscenser från fordna tider som
ingenting ha att göra med det, som jag nu skrifver
om — eller skulle skrifva om. Att fara från det ena
till det andra, är ett svårt fel hos en berättare och en
fördömlig vana. Därför vill jag sluta mitt öra för alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free