- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
84

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 84 —-

»’Sju — ah; aderton timmar. Gif mig raskt
något att äta, medan hästarna bytas om!’

»Nästa kväll uppgick afståndet, enligt beräkning
till sexton timmar.

»Vid ett ensligt schweizerhus räckte herrn ut
hufvudet genom fönstret: ’Hur länge sen är det en vagn
for förbi här, i hvilken en stor, blond man satt?’

»’En sådan kom föibi här i morgse tidigt, herre!’

»’Tack! Raska på. hundra francs om ni före
dagningen kommer genom passet!’

»’Och hur mycket för hästarne om de stupa, herre?’

»’Deras dubbla värde!’

»En dag såg den mannen," som sporrades af
fruktan, den öppna dörren till en katedral framför sig;
han giclc in, knäföll och bad. Han bad länge och
innerligt, ty när en människa känner sig bräkt till det
yttersta, klänger den sig fast vid ett halmstrå. Han
bad, att hans synd måtte förlåtas honom, och framför
allt, att följderna af hans synd måtte tagas från honom
och att han måtte befrias från sin fiende; och några
få stolar bakom honom låg hans fiende på knä,
stirrade på honom och bad också.

»Men då den senare mannens bön endast var
en tacksägelse var den kort, så att den förre, då han
blickade upp, märkte att hans fiendes ansikte med ett
hånande småleende stirrade på honom öfver
stolryggarne.

»Han gjorde intet försök att stiga upp utan
förblef på knä liksom fasttrollad af den blick af satanisk
glädje, som glänste i den andre mannens ögon. Och
denne ryckte bort den ena efter den andra af stolarna
och kom långsamt inpå honom.

»Då, i det ögonblick, som mannen, hvilken
oförrätten blifvit tillfogad, full af glädje att ordningen nu
kommit till honom, stcd bredvid mannen, som tillfogat
honom oförrätten, trängde plötsligt från katedralens torn
klocktoner in, och hjärtat på den mannen, som ord-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free