Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 94 —
relser, tycktes honom oerhördt, och han beslöt försöka
kurera sin fru från hennes rädsla.
»Vid ett tillfälle lyckades honom detta något
grundligare än han haft för afsikt; men från det
ögonblicket stannade i hans ögon kvar en förfäran, som
ej sedan dess försvunnit ur dem och aldrig kommer
att försvinna.
»En kväll då han red genom prärien, ej långt från
sitt blockhus, trängde ett sakta svagt hväsande till hans
öra, och då han såg upp, såg han en jätteorm slingra
sig ned från en trädgren och försvinna i det långa
gräset. Han hade varit på antilopjakt, och den
laddade bössan hängde vid sadeln. Raskt hoppade han
ned från sin skrämda häst och fick just tid att skjuta
på djuret, innan det försvann. Under
förhandenvarande omständigheter hade han knappast hoppats att
träffa det, men tillfälligtvis träffade han ormen just i
föreningen mellan skallen och ryggraden och dödade
den på fläcken. Det var ett utmärkt exemplar och
alldeles oskadt med undantag af det lilla sår det lått
af kulan. Han tog upp ormen och hängde den
öfver sadeln i afsikt att taga den hem och förvara den.
»Medan han sålunda trafvade framåt samt då
och då kastade en blick på det kolossala, vämjeliga
odjuret, som svängde fram och tillbaka och ringlade
sig som om det ännu lefde, fick han en lysande idé.
Han ville använda detta döda kräldjur att böta sin
fru från hennes rädsla för lefvande. Han skulle laga
sä att hon finge se det, tro det lefva och låta
skrämma sig. Sedan skulle han visa henne, att hon låtit
skrämma sig af en död varelse, och då skulle hon
blygas och bli botad från sin dårskap. En sådan idé
kunde naturligtvis endast en dåres hjärna kläcka fram.
»Då han kom hem, bar han den döda ormen till
sitt rökrum, tillslöt dörren och utförde sitt förehafvande.
Han gaf odjuret en alldeles lefvande och naturlig
ställning, så att det såg ut, som om den genom det öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
