Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— IOO —
där det inte funnes något hat eller någon afund, inga
önskningar, ingen förtviflan! Hvad skulle bli af dessa
passionerade scener, dessa intressanta förvecklingar, dessa
skarpsinniga psykologiska analyser? Min kära Brown,
vi författare — roman- och teaterförfattare, skalder —
vi göda oss med våra medmänniskors elände. Gud
skapade man och kvinna, och kvinnan skapade
skriftställaren, när hon bet i äpplet. Vi ha kommit till
världen under ormens tecken. Vi äro
specialkorrespondenter vid djäfvulens armé. Vi berätta om hans
segrar i våra romaner på tre band och hans tillfälliga
nederlag i våra femaktiga melodramer.»
»Allt det där är mycket sannt», anmärkte
Jeph-son, »men du måste observera, att litteratören inte är
den enda, som drifver handel med olyckan. Läkaren,
domaren, prästen, tidningsmannen, väderleksprofeten,
allesamman skulle enligt min öfvertygelse svårligen hälsa
det tusenåriga riket med förtjusning. Aldrig kommer
jag att glömma en anekdot, som min farbror plägade
berätta, och som härstammade från den tiden, då han
var fängelsepredikant i grefskapet Lincolnshire. En
morgon skulle en afrättning äga rum; det vanliga lilla
sällskapet, bestående af sheriffen, guvernören, tre till
fyra tidningsreferenter, en embetsmän och några
uppsyningsman, var församladt i fängelset. Den lifdömde,
en brutal skurk, som man ansett skyldig till mordet på
en ung^ flicka under särdeles försvårande omständigheter,
skull just få sina händer bundna af skarprättaren och
hans hjälpare, då min farbror begagnade de sista få
ögonblicken att bryta den slöa likgiltigheten, som karlen
ådagalade både gent emot sitt brott och sitt öde.
»Då det inte lyckades min farbror att göra något
som hälst intryck på honom, vågade guvernören att
tillägga några förmanande ord, hvarpå mannen i full
ilska vände sig till alla dem, som voro församlade där:
»’At hälvete med fr’, skrek han, ’och ert
skenheliga prat. Hvad är ni för några, som tar er till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
