- Project Runeberg -  Förstudier till en roman /
102

(1896) [MARC] Author: Jerome K. Jerome
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handklappningar eller hyssjningar, där äro vi en kort stund vi
själfva.

Sjukvårdssystern var en liten sedesam, stilla
person, med drömmande, milda, gråa ögon, hvilka ägde
en sällsam makt att uppfånga allt som tilldrog sig
omkring dem utan att synas ge akt på något alls. Blicken
på månget blottadt inre hade gifvit dessa ögon ett
knappt märkbart uttryck af cynism, men i deras djup
lyste godhet.

På kvällarna under min rekonvalescens plägade
hon berätta sina erfarenheter. Jag har ofta tänkt att
skrifva upp de historier, hon berättade mig, men det
skulle bli en sorglig lektyr. Flertalet, är jag rädd,
skulle endast visa människonaturens mörka baksida och
gud må veta, att vi inte ha mycken orsak att göra
hvarandra uppmärksamma just på den, fastän många
tyckas anse det vara det enda nyttiga arbetet. Några
få af hennes berättelser voro gripande, men mig tycktes
dessa vara de allra sorgligaste; den ena eller andra
kunde man också skrattat åt, men det hade ej varit
ett godt skratt.

»Jag beträder aldrig tröskeln till ett hus, till
hvilket jag kallats», sade hon en kväll till mig, »utan att
vara nyfiken på hvilken slags historia döljer sig där
bakom. När jag är i ett sjukrum, känner jag mig alltid
som bakom lifvets kulisser. Människorna komma och
gå omkring en, och man hör på deras prat och skratt,
och så ser man i den sjukes ögon och märker att
alltsammans endast är ett skådespel.»

Det fall, som Jephsons anmärkning påminde mig
om, berättade hon för mig en eftermiddag då jag, stödd
af kuddar, satt framför eldbrasan, försökte dricka ett
glas portvin och gjorde den smärtsamma upptäckten,
att det ej ville smaka mig riktigt.

»Ett at mina första fall», sade hon, »var en
kirurgisk operation. Jag var den tiden helt ung och jag
begick ett stort fel — icke ett tekniskt fel — men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:32:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fter/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free