Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
to7
syster, bry er inte om mig, jag har det mycket bra.
Men var snäll och se till min fru!’
»Det var en ansträngande tjänst för mig, fram
och tillbaka mellan de två, ty med tillhjälp af hennes
syster skötte jag dem båda. Det var icke vanligt, men
jag såg, att det ej skulle varit lätt för dem att vara
alldeles åtskiljda, och jag försäkrade doktorn, att jag
kunde åtaga mig saken. Mig syntes det löna mödan
att uppfylla denna dubbla uppgift, redan blott för att
inandas den atmosfär af osjälfviskhet som fylde båda
rummen. Genomsnittspatienten är inte den tålmodige
lidande, som man vanligtvis föreställer sig. Det är en
missmodig, trätlysten värld, som ömkar sig själf, hvilken
vi lefva i och vi bli hårdhjärtade. Vården om de båda
unga föryngrade mitt hjärta.
»Mannen kämpade sig igenom och började att
kvickna till; men frun var en vek planta, och hennes
krafter — om man kunde tala om dem — togo dag
från dag af. Då han blef bättre, ropade han dagligen
med allt gladare röst öfver till henne och frågade, hvilka
framsteg hon gjorde, och hon kippade då efter andan
för att kunna svara honom, skrattande. Det var ett
fel att bädda dem på det sättet i rum vid rum, och
jag var ond på mig själf att ha inrättat det så;
men det var för sent att ändra det. Allt hvad
vi kunde göra var att bedja henne att icke
öfveran-stränga sig och att tillåta oss säga att hon sofve. Men
tanken att ej svara honom eller icke ropa tillbaka
gjorde henne så utom sig, att det syntes oss bättre
att låta henne få sin vilja fram.
»Hennes enda bekymmer var, att han skulle få
veta hur svag hon var. ’Det kommer att bedröfva
honom så mycket’, sade hon då, ’han är ju alltid i
sådan ångest för min skull. Och jag blir ju bättre —
långsamt; inte sannt, syster?’
»En morgon ropade han som vanligt och frågade
henne hur det ginge henne, och hon svarade, fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
